Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lysmaskens bröllopsilluminering, av redaktör Anton Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de av alla krafter anstränga sig att sträcka upp bakkroppen
med lysorganen, så att ljuset blir synligt på långt håll. Efter
hanarnas flygtid fann han dem alltid i naturligt läge längre
in i Skogen och ej som förut i kanten av skogssluttningarna.
Ett sådant honans förfarande: synes emellertid inte ha
bekräftats, vad angår förhållandena hos oss. Säkert synes
emellertid vara, att lysmaskhonan lyser starkast dlen tid då
hon är sexuellt påverkad1, och att därvid ljusorganen på sjätte
och sjunde segmenten, vilka ju bildats senare än de andra,
lysa starkast, så kraftigt, att de helt överstråla de redan hos
larven förekommande lysorganen på det åttonde segmentet.
Även genom retning kan man få en lysmaskhona, som alls
inte lyser, att plötsligt blossa upp. Lämnar man henne så
åt sig själv, så avtager ljusstyrkan så småningom för att till
slut helt upphöra, och det är alltid de ursprungliga, svagare
lysorganen, vilka slockna sist. De först hos den fullbildade
honan tillkomna lysorganen på sjätte och sjunde segmenten
tyckas vara den lykta, som tändes som extra ljus vid den
korta tid, då honan vill locka hanen till sig.
Några dagar efter parningen lägger honan äggen i jorden,
och de efter 4—6 veckor framkommande larverna äro
fullvuxna mycket lika honan men skiljas genast från denna
genom de gula fläckarna på ryggplåtarnas bakkant. Dessa
larver äro glupska rovdjur, som krypa omkring på fuktig
mark under sökande efter sitt rov. Detta består uteslutande
av sniglar och djuret i snäckor, vilket ju också är en snigel.
Glupskheten hos lysmasklarverna kan liknas vid densamma
hos ormarna, vilka ju bruka sluka ett byte som kan vara
myCket omfångsrikare än dem själva, och sedan lägga sig
orörliga för att under veckor eller månader framåt smälta
det slukade.
Lysmasklarvens huvud sitter på undersidan av första
kroppsleden. Det är på var sida försett med en böjd mandibel,
som genomlöpes av en kanal. Då nu lysmasklarven stött på
en snigel, hugger han med stor våldsamhet mandiblerna i
denna och upprepar detta med längre eller kortare mellanrum.
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
