Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lysmaskens bröllopsilluminering, av redaktör Anton Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid varje sådant bett insprutas i snigeln från
mandibei-kanalerna en vätäka, vilken är ett förlamande och dödande
gift men på samma gång ett smältande ferment, som genom
det ständiga bitandet ältas in i snigelkroppen. Denna
förvandlas på detta sätt så småningom till en bnunaktig soppa,
som larven därpå lapar i sig genom munspringan, allt under
det han har huvudet djupt nedborrat i soppan. Då snigeln
stundom kan väga 10—20 gånger så mycket som larven, kan
det åtgå flera dagar till varje måltid, och då han äter så
gott som i ett, sväller han starkt. Sedan han därpå med det
sista kroppssegmentets spets och dess borste av fina trådar
rengjort det nedsmorda huvudet, gömmer han sig i det
översta jordlagret under mossa eller växtrester för att i lugn
och ro smälta den inmundigade födan. I maj—juni förpuppas
han, efter omkring 14 dagar spränges pupphylsan, och
en bevingad lysmaskhane eller en obevingad lysmaskhona
framkommer. Det antages, att medan särskilt lysmaskhanen
lever endast en kort tid på sommaren, kräva de tidigare
utvecklingsstadierna en tid av två år.
Lysmasklarverna kunna nå en längd av 25 millimeter, och
larver av denna storlek, och sålunda snart färdiga till
för-puppning, har jag ofta funnit vid de södra
hjälmarstränderna. Där böra ju också de lysande honorna, om väderleken
för bröllopsilluminering är lämplig, kunna ses. Men
lysmaskarna äro som nämnts kräsna i det hänseendet. Endast
fuktljumma sommaraftnar och sommarnätter har man utsikt
att få bevittna fenomenet.
Om man söker längre upp på land, på ekbackarna,
särskilt där gamla löv ligga på svartmyllan, händer det, att
man finner den andra av våra två lysmaskarter, Phosphaenus
hemipterus, vilken anses för en större sällsynthet än Lampyris.
Medan den senares hane är en om natten flygande insekt
och dess hona hela livet som vinglös håller sig på marken,
saknar hos Phosphaenus honan alldeles både täck- och
flyg-vingar, medan hanen har förkrympta täckvingar och likaledes
helt saknar flygvingar. Även Phosphaenus-hon3.n kan utsända
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
