Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag i Tiveden, av fil. d:r Bertil E. Halden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta område finns på geologiska bladet Töreboda ett enda
strykningstecken i graniten — som sålunda även här synes
vara förskiffrad — och denna riktning sammanfaller exakt
med de NW—SO-liga dalgångar, som här dominera.
Summera vi nu dessa iakttagelser och resonemang, ledas
vi till följande generella slutsatser: I de delar av Tiveden,
som utgöras av homogen granit — eller rättare av granit
utan skiffrighet — överväga dalgångar, utsträckta i ungefär
N—S. Där gnejs dominerar, liksom på trakter i granitens
periferiska delar, där graniten erhållit en om gnejsens
påminnande skiffrighet, tendera dalgångarna att följa
skiffrig-hetens strykningsriktning.
På vad sätt de båda ovan diskuterade förutsättningarna,
som hänföra sig till berggrundens ”inre” beskaffenhet, i
detalj kunna verka avgörande på Tivedens dalgångar, är en
fråga av geologiskt allmängiltig art, som vi här icke kunna
redogöra för; låt oss endast antyda, vad slags krafter som
varit verksamma. Arbetet på dalarnas utformning efter de
ovan beskrivna svaghetslinjerna har säkerligen pågått under
ett par, tre hundra miljoner år tack vare vittring — särskilt
”mekanisk” vittring — och vatten, framrinnande i vanliga
vattendrag, vilka dock numera till större delen äro utsinade.
Men härtill kommer ännu en kraft, gigantisk till sina
proportioner men geologiskt betraktad kortvarig: den kan, låt vara
ganska ofullkomligt, uppskattas till en liten bråkdel av
nyssnämnda tidrymd, säkerligen betydligt mindre än en miljon
år. Istiden!
Två voro ju de geologiska karaktärsdrag, som präglade
Tivedens natur: spriokdaliarna och blockrikedomen. Blocken
taga stundom synnerligen imponerande proportioner. Deras
fördelning i terrängen kan emellertid icke ens närmelsevis
redovisas, beroende helt enkelt på de instruktioner, som gällde
vid tiden för reisp. kartbladsarbetens rekognoscering.
De granitblock, som uppträda i dalgången mot
Fager-tärn och N därom utmed bergkuMarmas sidor och i dalbottnar,
visa genom sin form, att spricksystemet ingalunda kan vara
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
