Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag i Tiveden, av fil. d:r Bertil E. Halden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa marker. Men låt oss ånyo betrakta de båda geologiska
kartor, som tidigare rekommenderats! Kartorna äro ju till
sin konstruktion kombinerade berggrunds- och jordartskartor.
Men hur starkt dominerar icke berggrunden, särskilt kartans
röda färger, som ange granitens områden!
Om således moränerna, som ha rykte om sig att vara
vårt landls allmännast förekommande jordart, över vida
sträckor i Tiveden lysa med sin frånvaro, känner man sig
manad att fråga: finns då ingen annan jord i Tiveden? Man
bortser då i första ’hand från myrarnas mjuka, brännbara
materia, som i den mån den ej ännu är levande till största
delen måste inrangeras under begreppet jord.
Tiveden genomskäres i sin norra och östra del på två
olika ställen av grusåsar (rullstensåsar): den ganska
betydande Olshammarsåsen och den mestadels oansenliga
”Getryggen”. Endast den sistnämnda skall här något omtalas;
den följer nämligen just den dalgång, vari Fagertärn är
belägen. Och den har en hel del med Fagertärn att skaffa.
Vi kunna ju först studera dess utsträckning på geol. bladet
Medevi. Söderifrån räknat visar den sig först W om L:a
Röknen vid UHasand och Glädjen. Efter ett avbrott finna
vi fortsättningen i ett par åssträckor SO och N om
Tork-sjön. Nästa gång möter den N om Fagertärn, vari den
bildar en iliten holme, synlig vid tjänligt vattenstånd. En
liten, numera på grund av Fagertärns uppdämning i
allmänhet ej isolerad tjärn N om Fagertärn torde till sin natur
vara en s. k. åsgrop i grusåsen, d. v. s. en svacka,
uppkommen efter avsmältningen av ett i gruset vid dess
avlastning inneslutet isblock. Härifrån går åsen vidare mot Ekemon,
där den sväller ut som kraftigast i terrängen för att sedan
ganska hastigt liksom försvinna ur sikte. Men något mer
än en km i NW dyker den åter upp för att i starkt
förminskat format, enligt kartbladsbesikrivningen med en bas av
i allmänhet endast 12—15 m, fortsätta mot NW. Det är
framför allt här den antager den form, som föranlett
benämningen ”Getryggen” — ett namn som f. ö. är vanligt i hela
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
