Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På ringmärkning av fåglar i västra Närke, av Mauritz Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De vegetationsrika dikesrenarna kring odlade fält och
hag-marker är deras rätta hemvist, men de kanske trivas lika bra
bland porsen i ängs- och kala mossmarker.
En eftermiddag under pingsthelgen skulle ägnas åt dessa
fåglar. I trakten av torpet Almby var det gott om stenskvättor,
som bodde i de gamla stenrösena. Dit trampade jag i väg på
cykeln frampå eftermiddagen. På vägen dit gjorde jag en
liten avstickare till ett taltrastbo, som satt i en enbuske, och
där jag nu väntade ringfärdiga ungar. Fem matfriska ungar
var det i boet, och sedan de i all hast fått sina ringar
fortsatte jag färden.
Vid Almby ställde jag ifrån mig cykeln, satte mig bekvämt
tillrätta vid en dikeskant och överblickade ett röse, där
sten-skvättorna brukade häcka. Även i år hade de bo där. De
matade ungarna för fullt, men konstigt nog kilade de in i
röset var som helst. Länge dröjde det inte heller förrän jag
kom underfund med att jag var för sent ute. Ungarna hade
redan lämnat boet. En unge kom också fram ur röset,
placerade sig på en större sten, vippade till några gånger och
försvann åter in i röset.
Jag gick dit och hittade efter en kort stund det tomma
boet. Ungarna voro spridda i röset. Det var således intet
att göra åt dem. Samma förhållande på ett annat ställe, och
någon ringmärkning av stenskvättor var således inte att
vänta. I år hade jag annars tänkt mig ringmärkning av
stenskvättor i större skala, men därav blev intet. Litet längre fram
på sommaren fick jag emellertid tag på ett par sena kullar.
I stället uppsökte jag buskskvättorna. Jag behövde inte
förflytta mig värst långt, förrän jag påträffade ett par
busk-skvättor, som sutto på en telefontråd och varnade. Således
hade även de tidiga ungar. Jag ämnade först vakta ut dem,
men så räknade jag ut, att boet hade de nog i dikesrenen
på andra sidan om vägen, däråt buskskvättorna voro vända.
Jag gick ned i diket och började söka efter en mörk punkt
i den kraftiga vegetationen. Det gick efter beräkning. Efter
en kort stund stod jag framför boet, som innehöll sex
ring
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
