Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På ringmärkning av fåglar i västra Närke, av Mauritz Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färdiga ungar. Det tog ej många minuter att förse ungarna
med ringar, och så lämnade jag boet och de oroliga
föräldrarna. Nästa buskskvätta jag påträffade var en hanne,
som satt på en telefontråd och filosoferade. Han varnade
inte, men jag var säker på att han var ”gift” och hade den
äkta hälften liggande i boet. Jag kröp ned i det djupa
landsvägsdiket och följde det i den riktning, i vilken hannen satt
vänd. Då jag gått ett tiotal meter, lämnade honan boet, som
innehöll fyra nykläckta ungar, således en ovanligt liten kull.
Minst åtta dagar behövde de på sig innan de voro färdiga
för ringmärkning.
Vid Kiookaregården träffade jag på två par buskskvättor
som tydligen voro goda grannar. Det gick lätt att finna deras
bon. I vardera boet var det sex ungar, i diet ena nykläckta
och i det andra några dagar gamla ungar.
Ytterligare tvenne bon hittade jag en bit därifrån. Det
första av dessa tog det mig en hel timme att leta reda på.
Terrängen var sådan, att jag inte utan vidare kunde lokalisera
boet. Därför måste jag vakta ut de gamla buiSkskvättorna.
Paret var mycket misstänksamma, och det tog rundlig tid,
innan de gingo ned och matade ungarna, som voro sju till
antalet oCh ringfärdiga. Det andra boet, sista boet för dagen,
gick lättare att hitta, och även detta innehöll sju rätt stora
ungar.
BuskSkvättan klarar i allmänhet mycket bra sitt bo för
skadedjur. Av samtliga i år hittade bon, tretton till antalet,
har endast ett enda delvils blivit plundrat. Några ungar
kommo bort då de voro halvvuxna. En huggorm misstänktes
för detta dåd.
På hemvägen stannade jag en stund på vägen som skär
Backaängarna. Det var gott om buskskvättor på båda
sidorna om vägen, men deras bon brydde jag mig inte om nu.
Det fick vara till en annan gång. Men det var inte bara
buskskvättor som voro synliga utöver ängarna. Viporna, oroliga
för sin avkomma, foro av och an i luften, men ett par
storspovar, som också blevo synliga, togo saken mera lugnt.
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
