Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På ringmärkning av fåglar i västra Närke, av Mauritz Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de skulle låta fjolårsgräset hänga ned som en lång hästsvans
från boet, kan jag inte begripa. Det blev också dieras olycka.
De blevo av med sina ägg. Hannen sjöng någon vecka efter
plundringen, men sedan tystnade han. Något nytt bo blev
det inte.
I närheten av rödvingens hem hade en rödhake haft sitt
bo under en sten, och under kvistarna av en sällgbuske hade
lövsångaren lyckligt fött upp en kull ungar. Alla ungarna
voro ringmärkta och utflugna.
Jag gick förbi trädpiplärkans raserade bo, där ungarna
kommo bort strax efter det de voro kläckta. Så var jag inne
i storängen. Där hittade jag ett bo av taltrast, mien ungarna
voro redan utflugna. Boet låg i en rotvälta oCh hade gått
min näsa förbi, när jag tidigare strövat genom detta område.
Vid Mårdbäcken gjorde jag en titt hos grävlingarna. Det
var slitet värre i gångarna, men annars verkade det så tyst
och stilla i innandömet. Det kan hända att hela familjen nu
var ute på sommarnöje.
Jag gick upp för sluttningen i riktning mot Lillängen igen.
Här hade vårstormen farit illa fram. Huller om buller lågo
de rotryckta granarna. Mitt i bråten gick en morkulla upp.
Jag väntade mig inte finna några ungar, men jag gick dit
i alla fall och tittade. Några ungar fann jag heller inte, men
ett koltrastbo hittade jag i en rotvälta. Tre ägg var det i
boet och således ej fullvärpt Det var naturligtvis en
andra-kull, och boet var mycket väl gömt. Jag blev ensam om det
boet. Inget skadedjur hittade dit.
På ”berget”, som det kort och gott kallas, stannade jag
en stund och undersökte den branta sluttningen mot sjön för
att se, om någon koltrast eller eventuellt rödhake kunde ha
något bo. Det fanns intet. Rotvältorna passade dem i år
bättre.
Jag fortsatte i riktning mot den gamla varggropen i
Lillängen. I närheten av gropen kom jag rakt på ett par
drillsnäppor, som hade ungar. De voro tydligen på väg ned mot
sjön. Jag ville gärna ha tag på ungarna, men att leta reda
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
