Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två minnesmarker, av Nils Eckerbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norr om Viby ligger, invid samma grusås, ruiner av det en gång
så mäktiga Riseberga kloster. Och några mil söder om Askersund
finns rester av kloster i både Vadstena och Alvastra. Man kan vara
viss om att samfärdseln mellan dessa kloster var livlig nog i detta
svårkristnade land. Både jordbrukskunniga munkar och
järnintres-serade emissarier från Sankt Petri Stol må ha flitigt nyttjat denna
väg mot de malmförande bergen i Noraskog. Och när järnet sedan
blev Sveriges rikedomskälla drevs årligen bortåt tusentalet stutar
från Småland och Götalanden den här vägen upp till Närkes goda
beten för att äta upp sig över en sommar till att bli starka
dragoxar i stånd att forsla Järnbergslagens tunga varor till hamnplatserna
vid Mälaren, Hjälmaren och Vättern.
Även denna stora oxdrift måste ha satt spår efter sig i de trakter
där den gick fram. Kanske är den rentav främsta anledningen till att
nejden utmed den urgamla färdleden — där bilar nu susar fram —
till stor del alltjämt består sig med hagmarksnatur.
Det är i varje fall ett vackert och ovanligt landskap, präglat av
gammal odling, av människohänders verk under årtusen i lättbruten
och bördig mark. —
Den lösa jorden har kommit långtnorrifrån.
Geologer, som intresserat sig för trakten, berättar att den smala
grusås varå färdleden rider grensle över närkesslätten norr om
Vrets-torp är minne efter en av de 8 stora älvar som en gång under
kilo-metertjock is övertvärade Närke från norr till söder. Innesluten i
och under isen rann älven fram — medförande småstenar, grus och
sand — ungefär som i ett väldigt vattenledningsrör och alltså i stånd
att, i trånga bergspass, rinna uppför branta och långa backar i
landskapet. Den här isälven rann alltså uppför den mäktiga backen söder
om Vretstorp inklämd i passet mellan Tivedens och Tylö skogs
hårda bergssidor, precis där landsvägen nu störtar sig på huvudet
ned mot närkesslätten. — Och det var genom detta trånga
bergspass som all den lösa jorden liksom sprutades ned mot Fornvätterns
dalgång.
Söder om detta bergspass breder därför åsen ut sig och bildar det
s. k. Snavlundafältet, som fyller den gamla issjöns dalbotten ned mot
Askersund. På geologers språk heter det att ”trakten är ett vackert
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
