Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två minnesmarker, av Nils Eckerbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länning från Värmeland Du Sköna, som skriver med Erik Gustaf
Geijers goda penna. Och en stackars närking borde ju vara stolt
och nöjd med betyget.
I den ”täcka” trakten strax norr om Snavlunda kyrka har Närke
emellertid två verkliga pärlor, som Erik Gustaf Gei jer aldrig såg
där han åkte sin gästgivareskjuts å isälvs-sanddammig landsväg. De
ligger nämligen ett litet stycke på sidan om landsvägen strax väster
om två små sjöar, skyddade för direkt insyn från den som aldrig
stiger ur sin dammiga vagn.
De två pärlorna heter: Tjälvesta äng och Snavlunda äng. —
Båda är fredade lundområden, vackra minnen av det lummiga
landskap, som en gång torde ha dikterat sockennamnet: Snavlunda, vilket
av ortnamnsforskaren (närkessonen) Jöran Sahlgren uttytts som
den ”snäva”, dvs. täta lunden.
Båda dessa områden består av inhägnad mark, som mycket länge
hävdats med betesgång av hemdjur i trädbevuxen s. k. hage; båda
är ganska nära och ensartat belägna å samma markslag, det gamla
ishavsfältet. Och båda ha fredats främst för sin allmänt uppskattade
naturskönhet. Därför kompletterar de varandra, ty de ger oss olika
bilder över utvecklingsgången hos länge betade hagmarker i denna
landsända.
Tjälvesta äng
Området är ej mindre än 27 hektar stort, beläget strax öster om
Tjälvesta gårds manbyggnader och mellan sjöarna Bysjön och
Kyrk-sjön. Det är en del av gårdens stora, gamla hagmarksområden och
betesängar samt har sedan långliga tider tillbaka — enligt uppgift
mycket mer än 100 år — kontinuerligt nyttjats till betesgång nästan
uteslutande för gårdens hästar och oxar. Sedan oxar försvunnit även
från Tjälvesta gård har betning skett nästan uteslutande med hästar.
Denna stora hästhage, som är skönt belägen mellan de nyssnämnda
små sjöarna och bevuxen med ett vackert biandbestånd
huvudsakligen äldre lövträd — framförallt björk —, är sålunda inhägnad och
till större delen naturligt avgränsad.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
