Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6:e årets Oset-obs., av Knut Borg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oktober 1954:
Den första snön brukar falla i denna månad och ger då de sena
flyttfåglarna en extra knuff. Första snövädersdagen bjuder därför i
regel en hel del av intresse. Lördagen den 16 blev det kraftigt snöfall,
och temperaturen sjönk till omkring 0.
Traditionsenligt gav jag mig ut i en eka från Rynninge för att
titta på änder och annat i fågelväg ute på sjön. Vädret var dock i
hårdaste laget. Kraftig nordostlig vind med hårda byar av trindsnö
tvingade mig att söka lä i en vassrugge. En större andflock lyfte och
försvann utåt sjön innan fåglarna hann bestämmas till arten. Troligen
var det gräsänder. Tio av stadens gäss kom flygande på låg höjd mot
sitt nattställe vid Rynningeholmarna. Mätta gråtrutar drog från Sopen
i jämn ström och landade elegant på det upprörda vattnet. En del
hojtade då ljudligt. Det var ganska trivsamt trots busvädret! Borta
i Lillåmynningen låg en storskrak och fiskade. Några skrattmåsar och
fiskmåsar sågs bland trutarna. En flock på 100 kajor kom ”knallhögt”
från Myrölandet. Någonstans över Sopen kastade de sig på kajors vis
nedåt, huller om buller som fallande löv. Några änder länsade undan
i den hårda vinden och passerade alldeles över min vassrugge. Det
var skedänder, 12 st., som tydligen dröjt sig kvar i sjön lite över det
normala.
Söndagen blev mot all förmodan en stålande vacker höstdag. Den
vackraste oktoberdag väl någon upplevt vid Oset, om tonvikten läggs
på fågelskåderi! De fågelintresserade personer, som arbetade med
grävningar ute vid Udden, hade hela dagen sällskap av ett par
storskarvar, som höll till kring åmynningen. Aldrig tidigare har väl
storskarvar i Hjälmaren kunnat studeras så ingående. Lite längre fram
på dagen kom ”sensationen” nummer 2: en korp! Den kom från
väster, från sophögshållet, passerade rakt över Udden och gjorde en
fin uppvisning i segelflygning över Hjälmareviken tillsammans med
en del vitfågel, som ”skruvade” sig på termiken allt högre. Korpen
försvann efter någon kvart bort över Essön. Möjligen hade det
kraftiga kråksträcket under dagen dragit honom med sig. Minst 2.000
kråkor sträckte över. Kursen var den vanliga efter ”norra land” och
rakt västerut.
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
