Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Backsippan som hotar försvinna, av Anton Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
platsen komme ju förr eller senare att kringbyggas. I Kumla
stads-område är emellertid ett stycke av en dylik grusås fridlyst, av
antikvariska skäl, och därmed följde att även backsipporna på åsen äro
fredade. Men det visste vi inte då, förstås.
Åsen på vilken backsipporna växte norr om Örebro är nu så
urgröpt att praktiskt taget intet återstår av den ursprungliga
växt-platsen. Ännu för några år sedan fanns faktiskt kvar ännu något
av den typiska gräsvegetation ur vilken backsipporna stucko upp
stjälkarna med blommor om våren och sina bollar av fjunhår på
frukterna längre fram på sommaren. Ingen backsippblomma kunde
upptäckas, men gropar här och där i marken röjde att här varit
människor med spade och uppgrävt de sista av sipporna för
inplantering i trädgårdar eller på kolonilotter. På den urgröpta åsens sidor
och på dess botten har en ny vegetation efterträtt den ursprungliga
på den gamla åsytan, en vegetation sammansatt av backtimjan
(Thy-mus serpyllum), backfibbla (Hieracium pilosella), sandbynke
(Arte-misia campestris), sandviol (Viola arenaria eller rupestris),
backskärven (Thlaspi alpestre), inkomlingen som utbreder sig alltmer,
m. fl. Sårytan är sålunda täckt, och det befanns att på bottnen av
gropen här och där verkligen kunde upptäckas en och annan rosett
av backsippblad. Ehuru backsippan är kräsen med avseende på sina
speciella krav, har den sålunda här gått utanför sin ekologi så att
säga, men här har den ingen framtid, praktiskt taget är det slut med
backsippan på dess urgamla plats i stadens närhet.
Backsippan (Pulsatilla vulgaris eller Anemone Pulsatilla) är
allmän i södra och mellersta Sverige, uppger L. M. Neuman i sin
”Sveriges flora” (Lund 1901). Men det har under alla omständigheter,
så långt man har anteckningar om förekomsten, inte gällt Närke.
Visserligen ha vi tämligen gott om grusåsar i landskapet, och
backsippan håller sig nästan uteslutande till åsar och backar med
rull-stensgrus, där vegetationen är mager och kortvuxet gräs dominerar.
Men även då grusåsarna voro mera intakta än nu, så fanns den endast
här och där i landskapet, om än lokalt rikligt. C. Osc. Hamnström
nämner i sin ”Nerikes flora”, bearbetningen (1852) av J. D.
Geller-stedts tidigare arbete, 8 lokaler och socknar i landskapet och tillägger
”osv.”, men Carl Hartman anger i sin ”Landskapet Nerikes flora”
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
