Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villingsbergs skjutfält, sorgebarn eller glädjeämne, av Sven Wahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärna uppsöker gamla kända lokaler. Den lämpliga biotopen kanske
alltid lockar?
Givetvis söker norrbottningen i söder mer än något efter sina
stora favoriter, ugglorna. Tyvärr kom jag litet sent till vårlätena,
vilka ju ger den bästa möjligheten att lokalisera dessa figurer, men
hann i alla fall konstatera att både katt- och pärluggla förekom i flera
par. Nu återstår bara att hoppas att berguven så småningom kommer
tillbaka i Kilsbergen och då med något par också här i norr, där goda
betingelser borde finnas.
En annan stor fågel med litet av mystik och romantik omkring sig
är tranan, som en varm och dimmig morgon samtidigt trumpetade i
par från tre håll uppe bland småsjöarna och myrarna i norr. Här har
jag också i några par sett smålommen sticka näbben mot stjärnorna,
när den simmat omkring. De flög ibland kacklande på hög höjd i
sydvästlig riktning och då väl på väg för att fiska i Möckeln eller
Vänern.
De sista aprildagarna förvånade det mig att sädgässen sträckte i
rakt nordlig riktning över fältet. Det passerade åtskilliga plogar på
den vägen. Jag hade väntat mig någon annan mera sydväst-nordostlig
riktning i dessa trakter. Men våra egna sydligaste populationer kanske
har vikit av rätt mot häckplatserna vid det laget. I övrigt måste man
nog konstatera att tillgången på sjöfågel var oroande liten och
egentligen skulle kräva speciella åtgärder. Sjöarna här borde vara fulla av
knipor, men tillgången på boträd är skrämmande liten. En
holkutsättning skulle kunna göra underverk. Sedan vore det nog ytterligt
lämpligt med några års jaktförbud på alla simfåglar över huvudtaget,
men ett sådant kanske redan finns inom Närke.
Innan jag avslutar fågelkapitlet, kanske det vore på sin plats med
några ord om småfåglarna. Tillgången är god, särskilt i anslutning
till de gamla igenlagda torpställena och gårdarna, där nu en yppig
buskvegetation växer upp och många gamla lövträd med goda
möjligheter för hålbyggare finns. För att dessa — man är frestad kalla
dem småfågeleldoradon — skall bevaras, krävs dock aktiva åtgärder
i form av något slags slåtter då och då. Dennas uppgift skulle främst
bli att i viss utsträckning hålla borta buskarna. Det borde även vara
8
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
