Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villingsbergs skjutfält, sorgebarn eller glädjeämne, av Sven Wahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett militärt intresse, då även terrängens överskådlighet avsevärt
minskar.
Dessa gamla torp ligger främst i de mellersta delarna av fältet.
Från ett av de nordligaste torpen tvingade mig omständigheterna att
en natt företaga en 16 km lång promenad hem till Villingsberg. Jag
var dumt nog inte försedd med ficklampa. Det var nermörkt och
började så småningom att regna. Jag försökte återkalla fältkartan i
minnet och började trava iväg. Det var blött, kallt och litet olustigt.
Då och då knakade det till i skogen. Från myrkanter och sjöar hördes
grodorna kväka och då och då kom ett utomordentligt grovt,
skor-rande läte, brunandlikt. Så småningom förstod jag att det var
paddornas bröllopssång. Men dessutom hördes knäckandet av grenar,
ett grovt malande och några gånger ett sörplande läte. Det var älg.
När småningom ett stort dylikt djur var vänligt nog att drygt hundra
meter promenera bredvid mig på andra sidan diket, avslutades
promenaden med att jag sade ”Buh” och klappade i händerna. Det blev
onödigt mycket att ha älgen bredvid sig på fem å tio m håll, närmast
som ett slags knähund.
Tio gången hade jag, av ljuden att döma, älg inom 50 m ifrån mig
under den tretimmarspromenaden. Särskilt unga djur såg man mycket
ofta, men också en och annan äldre tjur. Jag är inte jägare, men är
inte ett skjutfält av denna karaktär ett sådant område, som skulle
kunna utgöra ett spridningscentrum för mycket vilt, kanske främst
skogsfågel, ett reservat för rovfågel och ett avelsområde för älg och
rådjur? Skulle man inte kunna tänka sig, att avskjutningen här mera
regelmässigt inriktades på ungdjur och kor och att man sökte spara
så pass mycket tjurar, att man kunde bedöma, vilka som blev de
kraftigaste och fick de grannaste hornen? Icke-jägaren har ett intryck
av, att vi i det här landet inte sneglar i tillräckligt hög grad åt
kvaliteten i detta hänseende. Särskilt i detta område, som av gammalt
är känt för sin älgrikedom, borde det vara möjligt åstadkomma något.
Detta särskilt som skjutfältet gynnar bl. a. älg och rådjur i hög grad
genom att buskvegetation av alla slag utbreder sig snabbt på många
ställen. Ett samarbete mellan jaktvårdsförbund, jaktklubb, som
arrenderar jakten, ornitologer, naturvårds- och förvaltande statlig
myndighet skulle säkert åstadkomma underverk.
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
