Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stekeln som fångar tambin åt avfödan och släktingen som jagar flugor, av Anton Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEKELN SOM FÅNGAR TAMBIN ÅT AVFÖDAN
OCH SLÄKTINGEN SOM JAGAR FLUGOR
Insektforskaren har sina utvalda platser i naturen. Om han hållit
på med sitt samlande och sitt studium länge, så kommer han inte
som i början av denna sin verksamhet att fara planlöst omkring
i fält, i skog, vid stränder osv., spanande efter passande lokaliteter,
utan det blir så att han för varje utflykt som mål väljer vissa
lokaliteter, vissa ”biotoper”, och återvänder dit. Det är ofta ganska små
områden som han funnit vara hemvist för ett kanske inte alltid rikt
men i gengäld särpräglat insektliv. Så småningom får han liksom
på känn om en ny lokal är så beskaffad eller inte, genom läget i
förhållande till belysningen från solen, vegetationens sammansättning,
markens beskaffenhet osv. Han vidgar sålunda sitt arbetsområde, i
viss utsträckning, men slutligen finner han själv, — och andra, som
se mannen med insekthåven fara omkring med denna eller gräva
i marken, lyfta stenar eller envist sitta kvar på samma plats och
”stura” ned på marken — att han återvänder till några av dessa
platser, de utvalda, år efter år. Han vet genom egen erfarenhet att
där är något att finna, att se, att upptäcka, och är det något han sett,
eller läst om, förut, så har han stannat för att det är intressant, och
det slår ofta inte fel att då är också något nytt av intresse att
vänta här.
En sådan utsökt lokal för den som skriver detta är
”Enebuska-backen” vid Östra Mark i Almby, från vilken man har den inte
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
