Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stekeln som fångar tambin åt avfödan och släktingen som jagar flugor, av Anton Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skygga och vaksamma och ta vid minsta fara blixtsnabbt till flykten.
Men Mellinus är en förslagen jägare. Han slår inte ned direkt på
bytet, såsom bivargen, han håller sig först på avstånd för att så
försiktigt smygande med framsträckta känselspröt och i nedhukad
ställning nalkas det utsedda rovet. Han beter sig som en katt inför
småfågeln, och det gör han även i det avgörande ögonblicket: han
trampar med frambenen och kastar sig så blixtsnabbt över flugan, som
han fasthåller med käkarna vid ena vingen, medan frambenen om-
Bivargen som fångar tambin.
Glattstekeln som tar spyflugor.
klamra henne. Och samtidigt böjer han bakkroppen in under flugans
kropp och sticker sin gadd i hennes bröst, där den träffar den
nervknut som därigenom förlamas. Så vänder han flugan, så att han
kommer åt hennes snabel, i denna griper han fast med käkarna samt
flyger hem med henne till sin håla. Bivargen flög direkt in i sin
gång med sitt rov, men så gör inte glattstekeln. Han stannar framför
sin håla, bärande flugan bröst mot bröst, men fortfarande med
käkarna fastbitna vid flugsnabeln. Vid nedgången till hålan svänger
han om flugan och går så baklänges ned i hålan, släpande flugan
efter sig. Där nere lägger han inga ägg förrän han på nämnda sätt
fått samman ett förråd av omkring 6 flugor, och då allt detta skett,
fyller han bigången med sand samt uppsöker inte mer den och
foderförrådet.
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
