Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pigmenten - Vita pigment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vändes då icke som färg utan som läkemedel.
Egentligen finna vi icke zinkvitt i konstnärsbruk förrän
efter 1845. Att pigmentet varit känt så länge utan
att ha tagits i bruk som färg torde ha berott på att
man ursprungligen rivit det med enbart vallmoolja.
Utan extra tillsats av sickativ torkar det då knappast.
Detta dåliga rykte behöll det ända till dess att
fransmannen Leclaire på 1840-talet kom att riva det med
en olja av större torkningsförmåga.
Vad som mest bidragit till att framtvinga ett nytt
vitt färgpigment var giftigheten hos blyvitt. I
bly-vittsfabrikerna var nämligen dödligheten bland
arbetarna enorm.
Zinkvitt är betydligt mera täckande i gouache och
i tempera än i oljeteknik. Vid rivning i tempera med
rivkvarn för fabriksmässig framställning har
emulsionen en viss tendens att gå sönder samt att avlämna
en del vatten; genom tillsättning av titan vitt kan
denna olägenhet helt eller delvis upphävas.
Vid undermålning i olja bör zinkvitt helst
undvikas, enär överliggande skikt annars erhålla stark
sprickbildning.
Av zinkvitt finnas flera kvaliteter med olika
beteckningar. De sämre kvaliteterna äro förorenade av
blyföreningar. Zinkvitt framställes sedan omkring
1900 från speciella fabriker. För konstnärsbruk
gäller att erhålla den högsta kvaliteten. Man får ofta
höra, att s. k. studiefärg eller billigare tubfärg för
hantverksändamål är fullt användbar till konstnärs-
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
