Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pigmenten - Vita pigment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bruk. Möjligen med undantag för vissa jordfärger
är detta emellertid ingalunda fallet.
Zinkvitt i pulver som förvaras å fuktigt ställe
upptager kolsyra ur luften, varvid zinkkarbonat
bildas i form av små hårda klumpar. Dylikt zinkvitt
är omöjligt att riva till målarfärg. Förvara för den
skull zinkvittstoffet i väl tillslutna glas-, plåt- eller
porslinsburkar, ej löst i påsar.
När zinkvitt först användes som färg vet man
icke med visshet. De första försöken att ersätta
bly-vitt, vars giftighet ju var en ständig fara, med ett
annat mindre riskfyllt färgstoff gjordes 1782 av
Courtois i Dijon, som då företog rivningar med
zinkoxid. Någon praktisk användning tycks färgen då
icke ha fått, säkerligen på grund av svårigheten att
få den att torka. På 1840-talet lyckades målaren
Leclaire i Paris som nämnt att åstadkomma ett
användbart zinkvitt genom tillsättning av
mangansic-kativ. Efter 40-talets mitt fick zinkvitt en hastig
utbredning.
Om också zinkvitt mot slutet av 1800-talet fick
en gentemot kremservitt mycket dominerande
ställning, lyckades den dock ingalunda att som oljefärg
undantränga denna.
I preparation av grunder torde man numera
använda zinkvitt, endast rent undantagsvis blyvitt.
Ofta plägar konstnären göra en avslipning med
pimpsten eller sandpapper före användningen av en
grundering. Innehåller grunden blyvitt blir det moln
7 ■—460422. Kumlien, Oljemåleriet.
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
