Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målningens omramning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörkt i fördjupningarna. Genom damm och slitning
bildades så småningom en patina, vilken så gott som
undantagslöst var till förmån för bilden.
Senare tider som sökt att imitera en dylik patina
genom påstrykning av fernissa, blandad med
mörkare färger, har knappast uppnått annan effekt än
att ramen verkar fet och smutsig.
Mången håller ju före, att varje målning måste sitta
i en fullkomligt stilriktig ram från sin egen tid och
att alla brytningar och anakronismer äro oriktiga.
Det ligger utan tvivel mycket i detta påstående.
Författaren vill dock som sin mening framhålla, hur
oändligt mycket viktigare det är att klangen, färgen
och skuggverkningarna i ramen framhäva de
måleriska värdena i tavlan, än att ramen i form och
ornamentik följer ett visst, korrekt stilschema. Mången
gång ger den äldre ornamentiken den rika skuggning
av guldet, den speciella levande ton, som förtar
ytornas enformighet och döda plan men som i förening
med en försiktig intoning av någon färg — guldet
har den idealiska egenskapen att det låter tona sig i
så gott som vilken färg som helst — bildar en
förträfflig klangbotten åt de modernaste tavlor. Huru
många målningar av Cézanne och Matisse sitta icke
utsökt vackert i rokokoramar. Författaren är också av
den åsikten, att en god målning måste ha ram, om vi
riktigt skola kunna tränga in i alla dess värden.
2Ö4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
