Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kortfattad överblick över materialen och tekniken hos äldre och nyare mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lar om Rembrandts gnistrande färgprakt är man
mestadels inne på en felaktig iakttagelse. Uttrycket
ger nämligen möjlighet till den tolkningen, att
Rembrandt skulle ha använt en mångfald av färger,
vilket dock är oriktigt. Däremot äger han en
häpnadsväckande förmåga att få några få klanger att
dominera med en intensiv ljusstyrka. Studerar man hur
detta tillgått kommer man så småningom fram till
förståelsen av hur varje klang är förberedd och
hurusom alla de klanger som skulle ha kunnat verka
störande på huvudklangerna offrats. Det finns en
anekdot, hurusom han målade om en hel figur för att
få den att stämma med en viss detalj, som han ansåg
viktig. Anekdoten för tanken på Tizian. Liksom
denne skyr Rembrandt intet arbete och inga offer för
att nå den koloristiska enheten och högsta grad av
styrka. Många av Rembrandts föregångare äro
skönmålare, som använda sig av en mångfald färger med
resultat, att de verka brokiga. Rembrandt avskyr
från första början brokigheten. Men genom att på
det känsligaste sätt utnyttja varma och kalla nyanser
av, som han sade, »besläktade, vänskapligt stämda
färger» fingo hans målningar på en gång enhetlighet
och en sällsynt klangrikedom.
Utan lasurer vore detta icke möjligt, icke heller
utan de mest välberäknade undermålningar. Sitt
po-intillistiska vibrato bygger han upp med väl
förberedda temperalager av pastos färg. Särskilt mot
slutet av sitt liv låter han denna teknik blomma ut i
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
