Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kortfattad överblick över materialen och tekniken hos äldre och nyare mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Intresset för tekniken är dock levande hos många.
Man behöver bara läsa i Delacroix’ dagbok för att
förstå hur starkt de koloristiska och optiska
problemen fängslade denne konstnär. Konstnärerna på den
tiden experimenterade mycket, särskilt med
färgblandningar. Däremot ägnades knappast
uppbyggnaden, måleriets statiska del, så mycket intresse.
Färgade grunder förekommo under 1800-talets första
del icke sällan men de grå och helt vita blevo
småningom allt vanligare. Den klassiska undermålningen
hade för länge sedan försvunnit. Ännu i början av
1800-talet kunde det hända, att man målade ovanpå
vissa partier som intonats med asfalt. Detta har
förekommit tid efter annan och rätt sent ehuru
knappast i modernt måleri. Sprängningar och
sprickbildningar i skikten blevo givetvis följden. De feta
grunderna, denna tid målade med terpentinutspädd färg,
förorsakade krakelyrer och eftermörkning.
En stor vinst för konstnärerna voro de tid efter
annan framställda nya pigmenten, som icke bara
betydde nya färgklanger utan också betydde färger av
stor hållbarhet. Redan efter 1724 finnes pariserblått
och för att nämna de viktigaste ha vi i tidsföljd:
efter 1802 koboltblått, efter 1828 billigare och
håll-barare ultramarin, efter 1830 kadmiumgult i
Frankrike, efter 1846 även i England, koboltgrönt efter
1835 och kromoxid samt smaragdgrönt efter 1838 i
Paris, hemligt framställd, efter 1859 allmänt i
materialhandeln (Paris) och efter 1862 i England. En
3oo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
