Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Om tanke- och yttrandefrihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moraliska och patriotiska känslor: just det slags människor,
som i alla tider, vår egen inbegripen, hava all utsikt att
genomvandra sin levnad tadelfria och aktade.
Översteprästen, som rev sönder sina kläder, då han hörde de ord
uttalas, som enligt hans folks uppfattning inneburo den
värsta förbrytelse, var efter all sannolikhet fullkomligt lika
uppriktig i sin fasa och avsky, som hela samlingen av
vördade och fromma män nu äro i sina religiösa och
moraliska känslor. Många av dem, som nu rysa över hans
handlingssätt, skulle hava gjort alldeles som han, om de
levat på hans tid och varit födda judar. De rättrogna
kristna, som hysa den föreställningen, att de, som stenade
de första martyrerna till döds, måste hava varit sämre
människor än de själva äro, borde komma ihåg, att en av
dessa förföljare var — Paulus.
Låt oss tillägga ännu ett exempel, det mest slående
av alla, såframt ett felsteg är ägnat att göra större
intryck, i samma mån som den person, som begått det,
är vis, och ädel. Om någonsin en regent haft anledning
att anse sig såsom den bäste och mest upplyste av sina
samtida, så var det den romerske kejsaren Marcus
Aurelius Antoninus. Oinskränkt härskare över hela den
civiliserade världen ådagalade han genom hela sitt liv icke
blott den mest obefläckade rättrådighet, utan även, vad
mindre kunde väntas av hans stoiska[1] uppfostran, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
