Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. De tre khanatens eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
DE TRE K HAN A TENS ERÖFRING.
gamla tider varit vana att förbinda namnen tatar,
kalmuck, kirgis o. s. v. med all möjlig råhet,
styrka och makt och alla ett vildt krigarfolks
tänkbara egenskaper. Jag hade först samma
uppfattning, men hur helt olika var ej den erfarenhet jag
vann på stället, då jag under tatarens skenbara
bisterhet , upptäckte en exempellös feghet och fann
att jag, trots mitt halta ben, kunde, endast
beväpnad med en käpp, drifva lem eller sex man på
flykten.
Sådana voro det stora flertalet af de fiender,
Ryssland hade att bekämpa. Hvinandet af en enda
kula var tillräckligt att jaga på flykten dussintals
barska sarter, tadjiker och usbeger. Och hur kunde
det också vara annorlunda, då man erinrar sig
skilnaden mellan den ryske eröfrarens och de infödda
försvararnfes vapen? Geväret till exempel! Ryssen
är beväpnad med en god bakladdare af nyare
system, och hans krut är af bästa sort, medan den
stackars tataren ej har någon ting annat, än ett
gammalt rostigt muskedunder, som hvilar på ett
slags trägaffel. Innan han försöker skjuta, ser han
sig om efter en jämn fläck, der han kan plantera
sin trägaffel. Han måste hälla det grofva krutet i
långpannan, derefter slå eld med flintan för att
tän^a sköret och behöfver minst fem minuter för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
