Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eröfrande stammen, medan däremot de kelter, som öfver
Pyreneerna inträngde i Spanien, endast delvis förmådde
underlägga sig detta land; ja namnet på den mäktiga folkstammen
i Spaniens inre, keltiberer, synes visa, att ibererna väl förmått
häfda sin ställning, äfven då de sammansmälte med eröfrarna
till en stam. Södra och sydöstra delen af den
pyreneiska halfön kom aldrig under kelternas våld; långt
därifrån synas de dock ej ha varit, enär historiens fader, den i
allmänhet väl underrättade Herodot, säger, att kelterna bodde
bortom Herakles’ stoder, d. v. s. uddarna vid Gibraltars sund.
Det var först i femte århundradet f. K. som de fattade fast fot
på andra sidan Pyreneerna, och vid denna tid var det också
de nådde sin högsta maktutveckling: från västra delen af
Ungarn till Frankrikes västkust, från och med Skottland till
Sierra Morena i södra Spanien herskade en enda stam.
Detta är också alt hvad man härom vet. Åtskilliga nyare
författare ha låtit förleda sig af dunkla antydningar hos
forntidens skriftställare och väl äfven af en falsk patriotism att
antaga tillvaron i femte århundradet af ett enhetligt keltiskt
rike, omfattande den nämnda väldiga landkomplexen. Men
icke blott äro de historiska intygen härför särdeles svaga, utan
antagandet af en dylik omfattande keltisk statsbygnad står
äfven i alt för skärande motsats till kelternas största nationalfel
— politisk separatism — för att utan afgörande bevis
kunna antagas.
Af hvad natur än det keltiska väldet må ha varit, börjar
det sammansjunka redan i fjärde århundradet. I söder
framträngde så småningom kartagerna, och den berömda
Barcas-slägten lade slutligen hela Spanien för köpmannastadens fot.
Äfven detta välde sjönk, men endast för att lämna plats åt
ett annat främmande och detta mera varaktigt: romarfolkets.
Detta var ej första gången kelter kommo i beröring
med romarna. Lockade af Italiens rika ängder och framför
alt dess präktiga viner — en smak som de troget fasthöllo —
hade kelterna likt en förhärjande lavin utbredt sig öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
