Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
norra Italien. Gång på gång erhöllo de förstärkningar af
sina stamfränder på andra sidan Alperna, alt tätare omslöto
de Roms gamla fiender i norr: etruskerna. I sin nöd sökte
dessa då hjälp hos romarna, som skickade väl ej
hjälptrupper, men sändebud, hvilka trodde sig genom stolta ord
kunna sätta en dam för den keltiska strömfloden, och då
detta ej lyckades, ej hade försyn för att kränka folkrätten
genom att kämpa i etruskernas leder. Men aldrig har väl
Rom fått så dyrt betala sina söners öfvermod. Kelternas
(eller som de af romarna kallades: gallernas) härförare
Brennus (kanske ett allmänt namn för »härkonung») vände
sig från etruskerna mot Rom och sprängde i slaget vid floden
Allia den 18 juli 390 f. K. fullkomligt den romerska hären.
Själfva staden Rom prisgafs utan motstånd åt fienden, och det
är väl tvifvelaktigt, om Capitolium i längden kunnat hålla sig,
äfven förutsatt att de berömda heliga gässen fortfarande
tjänstgjort i stället för de sömniga skyltvakterna. Men en
långvarig belägring hade intet lockande för de oroliga
kelterna; och då de dessutom sporde, att andra fiender hotade
dem i ryggen, läto de villigt förmå sig till aftåg mot guld.
Sagan förmäler, att då detta skulle uppvägas, den keltiske
anföraren kastade sitt svärd i vågskålen med utropet: »Ve
de besegrade!» Hafva verkligen dessa ord fälts, så ha de också
i sanning fallit tungt tillbaka på kelterna: hela deras följande
historia är i sin ordning ett »Ve de besegrade!»
Aldrig har emellertid Rom, alt ifrån sagans tider till
dess det dukade under för germanerna, stått sin undergång
så nära. Naturligtvis ha romerska sagoskrifvare, såsom
vanligt, sökt utsmycka det förkrossande nederlaget med dikter om
enskilda hjältebragder. Men den bästa upprättelsen vunno
romarna genom den följande ihärdiga kampen på lif och död
med kelterna. Väl stormade dessa ofta åter mot Rom och
kunde ännu någon gång öfverväldiga romerska legioner; men
ej ens deras förbund med Hannibal kunde öfvervinna den
romerska segheten. Långsamt trängdes de tillbaka först mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
