Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Gallien, att där få friare andrum och bättre bostäder.
De gjorde så, men drefvos tillbaka af Cæsar, som i
romerska statens intresse ej kunde medgifva, att ett så
omfattande gränsdistrikt lämnades öde och blottstäldt för
germanernas infall. För öfrigt hade dessa redan framträngt öfver
Rhen. Gallien var vid denna tid deladt mellan tre stammar:
akvitanerna af iberisk börd söder om Garonne, belgerna
af keltisk härkomst, men uppblandade med germaner, i
nordost, medan åter midten af landet upptogs af rena
kelter eller galler i egentlig mening. Den högsta ledningen
af de sistnämnda hade alltid varit ett af de olika staterna
omtvistadt stridsäple; nu senast hade sekvaner (i Bourgogne
och Franche-Comté) och heduer (mellan öfre Loire och Saône)
täflat därom. Då de förra kommo till korta, hade de ej
haft försyn att inkalla den germanska arffienden — så kan
man väl redan nu kalla honom — till hjälp mot bröderna,
ett äkta keltiskt schackdrag. De germanska legotrupperna
skonade naturligtvis hvarken vän eller fiende, och nu
bestormades Cæsar med böner om hjälp. Han lät ej länge
bedja sig, och sedan hans trupper öfvervunnit sin första
förskräckelse för germanerna, kastades dessa tillbaka öfver
Rhen. Nu hade Cæsar fattat fast fot i Galliens midt,
och det dröjde ej länge, innan äfven utkanterna underkufvades
trots ett tappert och stundom lyckligt motstånd.
Bristande sammanhållning bland gallerna underlättade i hög
grad segern. Men nu, då hela Gallien tyktes ligga för
segrarens fot, uppflammade plötsligt den slumrande
nationalkänslan, nu för första gången enade sig nästan alla
Galliens folk om att värna det gemensamma fosterlandet
mot utländskt förtryck. Motståndet mot Cæsar, som förut
ledts af den själfviska och söndrade adeln, blef nu en hela
folkets sak, och i spetsen för resningen trädde en folkets
man, om ock af adlig börd, den ädle Vercingetorix. Men
det var för sent nu som alltid, då kelterna enat sig först i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
