Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pofloden, sedan mot Alperna (omkring 200 f. K.), och deras
land »Gallia cisalpina» öfverlämnades till stor del åt romerska
kolonister. Det förut eröfrade iberisk-keltiska Spanien
förbands sedan med Italien genom intagandet af sydöstra
Frankrike.
Så stodo sakerna, då Cæsar (58 f. K.) uppträdde som
ståthållare i det romerska Gallien. Djupt invecklad i
partistriderna i Rom, fann han här en väldig valplats, där han
kunde skörda lagrar och öfva sina legioner i och för det
snart oundvikliga borgerliga kriget. Det skulle dock vara
en orättvisa mot den store mannens minne att framställa
saken så som om det icke-romerska Galliens underkufvande
för honom blott varit ett medel för själfviska ändamål. På
samma gång han tjänade sina egna intressen, tjänade han
den romerska staten. Väl hade denna ej längre något att
frukta af kelterna, men germanerna hade nu öfvertagit deras
roll som fridsstörare. Endast med yttersta nöd hade Rom
kunnat afvärja kimbrernas[1] och teutonernas fruktansvärda
anfall, och det var lätt att förutse, att liknande försök skulle
med alt större våldsamhet upprepas, om germanerna lyckades
eröfra Gallien och göra det till en operationsbasis för
härtåg mot Italien. Också kastade sig Cæsar genast midt i
händelserna. Invånarna i det n. v. Schweiz, helvetierna, hade,
hårdt ansatta af sina germanska grannar, beslutat utvandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
