Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänhet lika skickliga ryttare som deras bröder på andra
sidan kanalen goda körsvenner, och efter den romerska
eröfringen uppstälde Gallien ett utmärkt kavalleri. Till den
dagliga huskosten hörde stekt eller kokadt kött af nötkreatur
och framför alt af svin; det senare hörde till deras — så väl
som romarnas — vanliga kost; härtill dracks mjölk eller
öl, då vin ej stod att få. Fisk var ej synnerligen omtykt.
Till läckerheterna hörde åtskilligt vildt, som jagades med
passion. Särskildt märkas gässen, som lefde och frodades i
stor frihet vid Rhens stränder under afvaktan på att få
släppa till sin lefver. Denna måtte redan då varit högt
skattad: upprepade gånger fingo de vid Rhen stationerade
befälhafvarna uppbära skarpt klander därföre, att de läto
sina soldater jaga gäss för officerarnas kök i stället för att
sköta sin tjänst.
Äfven bärgsbruket drefs flitigt af kelterna, såsom intygas
af en mängd uråldriga slagghögar i Frankrike och
Britannien. Den keltiska järnålderns början tillhör snarare den
förra än den senare hälften af årtusendet före Kristus.
Särskildt var Noricum, motsvarande ungefär det n. v.
Steiermark och södra delen af ärkehertigdömet Österrike, säte för
en högt drifven järnindustri: det noriska svärdet skattades
högt af romarna. Anmärkningsvärdt är, att kelter och
germaner ha samma ord för »järn»: det fornirländska íarn
förutsätter, liksom det svenska ordet, en ursprungligare form
eisarn, som vi också finna i gotiskan. Troligt är dock, att
denna gemenskap ej är ursprunglig, utan beror på lån. Utom
koppar, som vanligen blandades med från Britannien
importeradt tenn, och järn bearbetades i Frankrike silfver; ja
den romerske naturforskaren Plinius den äldre kallar
försilfring en gallisk konst. Åtskilliga författare ha lämnat
oss storståtliga skildringar af Frankrikes guldrikedom i
forna tider. Så berättas det, att arvernernas konung Luerius,
omgifven af sin stams stormän och af kringvandrande
sångare, for på en silfverbeslagen vagn genom sitt rikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
