Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
städer, utströende guld med fulla händer och hållande öppen
taffel. Något stöd för dylika, låt vara öfverdrifna
skildringar ge de talrika fynden af arverniska guldmynt. Troligt
är dock, att denna metall till största delen infördes från
utlandet genom köp eller såsom byte, då Frankrikes jord
åtminstone numera har så ytterst litet att uppvisa af den
samma. Bland Britanniens metaller märkas bly och
särskildt tenn, som, så långt vi minnas tillbaka, utgjort en
stående exportartikel från detta land.
Industrien spelade en ej obetydlig roll särskildt hvad
angår förfärdigandet af vapen, smycken och mynt, såsom
skönjes af fornlämningarna. Kelterna synas äfven i väfning
och färgning ha egt en viss konstfärdighet, utan tvifvel
framkallad af deras förkärlek för lysande färger i drägten.
Med de nämnda produkterna drefvo kelterna en liflig
handel så väl sins emellan som med främmande folkslag.
Talrika landsvägar och segelbara floder, som Seine, Loire,
Garonne, Rhône, underlättade handeln i Gallien. Man kan
sluta till dess omfattning, då man vet, att arrendatorerna af
tullarna kunde därpå samla oerhörda rikedomar. Mellan
Gallien och Britannien egde också en omfattande samfärdsel
rum. Det senare exporterade tenn och bly, säd och boskap,
hudar, slafvar och jagthundar och införde i stället
lyxartiklar af elfenben, bärnsten och glas. Den svåra seglatsen
i Kanalen och på Oceanen hade hos kustfolken uppdrifvit
skeppsbyggeriet och seglingskonsten till en höjd som slog
romarna med häpnad. I synnerhet voro lädersegel och
järnkettingar en nyhet för dessa. Både skepp och segel
målades blå, på det att de på afstånd skulle för det späjande
ögat sammanfalla med vattenytan eller himlahvalfvet. I
södern var det naturligtvis romarna och de driftiga grekerna
i Marseille och andra städer, som förmedlade utbytet af
galliska naturalster mot de civiliserade folkens lyxartiklar
och njutningsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
