Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tala; men saken är höjd öfver alla tvifvel. Vårt ord
full hänvisar enligt den s. k. Grimmska ljudlagen på ett
börjande p, som vi också finna i det fornindiska prânas
och det latinska plenus. Detta ord heter på fornwalesiska
laun, fornbretonska leun, fornirländska lan. Denna
allmänna öfverensstämmelse visar, att den märkliga ljudlagen
om bortfallandet af p trädde i kraft före klyfningen i en
kymrisk och en gälisk gren.
Efter denna klyfning timade något annat, också mycket
märkvärdigt, men nu blott inom den kymriska grenen. I
de indo-europeiska språken är kv (ofta skrifvet qu) en ej
sällsynt ljudförbindelse. Denna behöllo också gälerna,
medan åter kymrerna — egendomligt nog — förvandlade
den just till det förut afskydda och utstötta p. Bevisen
äro klara: mot det latinska quatuor »fyra» svara det
forngalliska petor, ingående i sammansättningen petorritum
»fyrhjulig vagn», det walesiska petguar, det korniska
pesvar; det bretonska pevar i motsats till det fornirländska
cethir, det högskotska ceithir (båda med hårdt k-ljud).
I och för sig är öfvergången af kv till p ej något
ovanligt: det samma eger rum i grekiskan, men det egendomliga
ligger däri, att ett fordom bortkastadt ljud sedermera tränger
sig in i stället för andra. Dessa ljudskiften lära oss en
vigtig språkvetenskaplig sanning: att ett språk kan under
sin utveckling i större eller mindre omfång växla karaktär
och medgifva, ja omhulda hvad som förut förkastats, och
tvärtom. Vid uppställandet och tillämpningen af ljudlagar
har därföre språkforskaren att noga tillse, att han ej utan
vidare låter samma lag gälla för olika skeden af samma
språks utveckling.
Vi vända oss nu till de särskilda dialekterna och deras
literatur. Om galliskan är ej mycket att säga. Man har
endast i behåll några inskrifter, hufvudsakligen innehållande
dedikationer åt gudarna, samt en del ord, som blifvit
upptagna i de klassiska språken. Men det nämnda förbehållet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
