- Project Runeberg -  Om kelterna Frankrikes och Britanniens forna bebyggare /
73

(1883) [MARC] Author: Rudolf Wickberg - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Hvad är det du hatar mest af det som du ser?» sade
Conchobar. »Dig», sade hon, »och Eogan.» — »Då skall du
blifva ett år hos Eogan», sade Conchobar och gaf henne i
Eogans händer. Följande dag foro de till marknaden i
Macha. Hon satt bakom Eogan i en vagn. Hon hade spått,
att hon ej skulle skåda sina två män på jorden på samma
gång. »Nå väl, Derdri», sade Conchobar, »det är ett lams
öga mellan två gumsar, som du kastar mellan mig och
Eogan.» Där låg en stor sten framför henne. Hon kastade
sitt hufvud mot stenen, så att hennes hufvud krossades i
stycken och hon dog.

*



Till jämförelse meddela vi ett kort utdrag ur
Macphersons motsvarande dikt »Darthula»:

»Nathos (= Noisi) hvilar i det djupa och Althos,
ungdomsstrålen. Ardan är när sina bröder. Och hvem är hon,
dunkel vid deras sida? Natten har skylt hennes skönhet.
Hennes hår suckar för hafvets vind. Hvem om ej Darthula
(= Derdri), den främsta af Erins mör. Hon har flytt från
Cairbars (motsvarar, ehuru tillhörande en annan sagokrets,
Conchobar) kärlek med den blåsköldade Nathos. Men
vindarna bedraga dig, Darthula. De neka dina segel det skogiga
Etha (Nathos’ hem). Detta är icke Nathos’ bärg. Cairbars
salar äro nära, fiendens torn resa sina toppar. Länge har
du varit borta, Nathos; återkomstens dag är förbi.

Älsklig var du i Darthulas ögon. Ditt anlete var likt
morgonens ljus. Ditt hår likt korpens vinge. Din själ var
ädel och mild, lik den nedgående solen. Dina ord voro
vindfläktar i vassen. Men då stridens raseri reste sig, var
du ett haf i storm. Dina vapens dån var förfärligt, fienden
försvann vid ljudet af din gång. Det var då Darthula såg
dig från toppen af sitt mossiga torn.

»Fienden är när», sade Althos’ stormande styrka. »Jag
hörde dånet af deras vapen på kusten. Jag såg de mörka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:24:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omkelte/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free