Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skojarens hand i den andres, och sona desse idkare
af det hjertlösaste näringsfång söka i svek öfverlista
hvarandra, får djuret ingen hvila förr än det
maktlöst diynar under sin plågares gissel.
I de flesta civiliserade länder i Europa har
en stigande upplysning sett sig föranlåten, att genom
lagar stadga djurens rätt till mensklig beband-
Hng.
Den förste i vårt land, som uppträdde som
hästens målsman, var Öfverståthållaren Herr Grefve
J. Hamilton, som under den 2 8 Mars 1851 utfärdade
en polisförfattning, hvari fastställdes vissa
straffbestämmelser för åkare och hurkuskdrängar,
om de af grymhet eller öfvermod slå och misshandla
sina hästar. Heder och ära åt Hr Grefve
Hamilton för det upplysta nit, hvarmed han sökte
sätta en gräns för en under århundradens lopp
fortplantad och förr ej åtalad barbarisk grymhet,
hvilken inverkade förhärdande på det uppväxande
slägtets sinnen.
Om hästens kött som menniskoföda.
Lagens bud kommer aldrig tillfyllest att skydda
hästen från misshandling, sd länge som detta husdjur,
såsom slagtadt, hålles för att vara menniskan
till ingen nytta. Hvilket kreatur är väl så snyggt,
så noggrannt i valet af föda och dryck, som hästen,
och ändå anses hans kött föraktligt som
näringsmedel?
Fördomen mot hästkötts ätande är i vårt land
snart sina tusen år gammal och fortplantas hos oss
som en katholicismens qvarlefva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
