Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
denna ytliga åsigt genom en vidtbcrömd och onekligen
snillrik art af philosophi, hvars grundbrist likväl ej
synes vara brist på grnndlighet (åtminstone ej i det
ordets vanliga mening). Det sätt, hvarpå Hegels, lara
har fattat de högsta Culturformernas inbördes ställning
— Religionens och Konstens till Fhilosophien, —
äfvensom (i följd deraf) förhållandet mellan de
särskilda hufvudmomenterne af Culturens allmänna
utvecklingsgång, har tyckts leda mången till det resultat, att
hvarje särskild bildningsperiod bör anses för någonting,
hvilket Historien, såsnart en nyare period inträder, i
och med detsamma kastar bakom sig såsom stämpladt
till ett för något bättre undanvikande sämre.
Enligt sådan öfvertygelse, som alltså förundransvärdt
noga sammanfaller med den ickc-philosopherande
ibienighetens, bör visserligen ej kunna betviflas, att en Konst,
en Poesi, en Vitterhet, som både till innehåll och
form skall omätligt Öfverträffa enhvar föregående, nu
är, i hvarje stund och timma, som bäst på vägen att
framstiga. Blott måste man dervid, i glädjen, förgäta
den bekymmersamt motsägande omständighet, att all
Poesi och Konst har, enligt nyssnämnda lära, i sjelfva
verket redan gjorts öfverflödig -— genom Vetenskapen
eller Pkilosopkien. Ty deraf följer, att, liksom allt
framskridande i ästhetisk bildning hittills egentligen
bar bestått i närmandet till denna culturliöjd., så kan
det hädanefter endast bestå i ett städse afgjordatrc in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
