Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
skrankande af Konstens betydelse, ned till den af ett
barnsligt — om än oskyldigt ocb artigt — lekverk.
Lyckligtvis är den verkliga ställning, som Konst
och Religion äga till Philosopliien, en alldeles
omvänd emot den, som Hegel låtit dem antaga. Det
äkta speculativa begreppets rigtning är, att just i
samma mån, som det allt djupare och klarare fattar de
högsta objectiva former ne af Lifvets, Verklighetens,
Sanningens uppenbarelser, sätta dem öfver sig sjelft
allt högre och högre, — eller, med ständigt växande
ödmjukhet, inse sig sjelft vara blotta grundvillkoret för
deras möjligast fullständiga erkännande. Det
medvetande af evig sanning, som är utbildadt till
Philosophi, har sia urbild och medelpunkt i Gud såsom
Idee. Men Lifvets positiva realiteter kunna lika
litet i Andens verld, som i Naturens, derigenom
göras öfverflödiga eller föråldrade, alt Philosopliien
begriper mer af dem, än tillförne; det
omedelbara Idee-medvelande, eller den lifvande
Gudomserfarenhet, som är de högsta realiteternas
närmaste uppfatlningsryrud, skall, ur sin outtömliga
rikedom, alltjemnt framgifva nya ämnen för begripning.
I den sanna Konsten är detta medvetande ett
medvetande af evig skönhet, som har sin urbild oeh
medelpunkt i Gud såsom Menniska; i den sanna
Religionen är det ett medvetande af evig kärlek (eller,
hvilket är detsamma, af evig personlighet), som
bar sin urbild oeh medelpunkt i Gud såsom Cli ristus.
Derföre skall Poesien, liksom Religionen, äfven hädan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
