Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
förundran? Do bli så nöjde deraf; oeh det är ändå
ingenting. — Så mycket snarare bör derföre en
sann och billig kritik icke allenast af oss tålas, utan
ock älskas och användas till vår bättring. Ingenting
är dåraktigare och ovärdigare för ett så ädelt kreatur,
sora menniskan är^ än att smickra sina fel och
försvara sina svagheter. Emot sanningen måste vi
ofelbart en gång ge tappt; ty hon är oss öfverlägsen.
Men af alla de landsmän, som förföljas af obilligt
tadel, af grundlöst lack och lyte, ville jag, at| alltid
en vän kunde säga till en annan:
Mitt hjerta Sr en Noachs årh:
lian lyftes upp af olyeks-vågor;
Ja mer hans haf är fullt af plågor,
Ju mer han flyter trygg och stark.
Ja, om på vattnet femton famnar
lian öfvergår de högsta berg,
Ilan bryr sig ej om land och hamnar,
Förr’n allting får sin rätta färg:
Då fästes han med Guds behag,
På Ararat, i roligt sinne.
Men Test du, hvem nu är derinne?
Jo: Himlen, Sverige, Du och Jag."
Man ser, att den hederlige Dalin förtjenar lika
mycken heder för hvad han sagt i denna prosa och denna
vers, som för huru han sagt det. — Föröfrigt ligger
en icke liten märkvärdighet deri, att i allt sitt
väsendtliga sammanträffar den här anförda åsigten helt
noga med den lära oin en rätt Kritiks art <öcli syfte,
sora TnoHiLn , femtiofem år derefter, friare ställde;
sannolikt utan all förmodan om slik öfverensstä|mmelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
