Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
det goda, — hvilket är det samrua, som ell oändeligt
Ondt. Ma n hör alltså beira k ta Gud såsom god; känna
och smaka denna godheten, på det man må älska den.
Efter vårt begrepp, delas kärleken till Gud i två
grenar: af hvilka den ena må kallas känslones kärlek,
oeh den andra’ erkänslones. Den första är grundad
på Guds skönhet och godhet, betraktad i sig sjelf;
den andra födes af den känsla och erfarenhet, som
vi hafve af Guds godhet, i anseende till oss.
Denna erkänslones kärlek är så visst själarnas första
rörliga, att man icke rätteligen kan sätta lifs-maehinen
och dess hjul i rörelse, utan i den punkten. Hvar
och en förnuftig menniska beskrifver det Goda och
Godheten derigenom, att den är meddelaklig af sig
sjelf. Efter denna idee är det då sannt, att Gud
måste vara allrahögst god. Ty ban meddelar sig åt allt
oeh öfver allt, och genom vägar, som äro obegripeliga
till sätt och oräkneliga till anlal. Derföre kunna de
förmåner, som vi undfå af honom, rätt så litet räknas,
som ögonblicken af vårt lif. Ty vi lefva ej ett enda
ögonblick, som icke är öfverhopad! med välgerningar.
Den llögsles frikostigheter äro ej sparsamma. De
utösas med full hand; och ingen af hans godhets
verkningar lärer kunna finna ett åtskildt rum ifrån de
andra. Följakteligen bör ban vara oändeligen älskad:
både i anseende till det goda, som vi hafva undfått,
oeh i anseende till det, som vi undfå genom erkänsla
oeh genom hopp*’. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
