Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Linné redan 1732 berest en del af Lappland och öfver resan fört dagbok;
men denna utkom först 1811 i engelskt utdrag och ehuru arbetet
"Lachesis" är fullt af snillrika iakttagelser, interressanta upplysningar, saknar
det mästarens sista handläggning och det är mer än en förmodan att
öfversättningen både är ofullständig och felaktig.
Närmast i ordningen (1767) kommer Leems skildring af de norske
Lapparne, med åtföljande Jessens afhandling om den lapska mythologien.
Den förra är grundad på dels ett 9-årigt missionär-lif (1725—1734)
bland Lapparne, dels på en derefter åren 1752—67 följande
verksamhet såsom lärare vid missions-seminariet i Trondhjem; den senare
stöder sig på missions-berättelser från början af 1700-talet. Dessa verk,
hvilka utmärka sig för sak-kunskap och noggranhet i uppgifter, äro för
kännedomen om de äldre lapska förhållandena i Norge oumbärliga och
det senare hufvudkällan för den äldre lapska mythologien. De
fullständigas i förra hänseendet till 1830-talet af Rodes anteckningar
(samlade åren 1826—1834 och publicerade 1842), hvilken skrift äfven måste
hänföras till hufvudverken.
För Finland har man från äldre tider svenske författare (Scheffer,
Tornæus) och först 1828 en finsk, Sjögren, hvilken dock icke uteslutande
behandlar Lapparne. Lika litet uteslutande om dem skrifver Castrén
hvars resor under 11 år sträckte sig öfver hela det stora landet mellan
Ishafvet och Altai, mellan Finland och Kinas gränser. Det oaktadt
måste hans rapporter, bref och afhandlingar anses såsom en hufvudkälla
för kännedomen om Lapparne just genom de omfattande jemförelser
han gör mellan dem och de med dem språkligt beslägtade och i
urgammal beröring stående nord-asiatiska folken.
P. Læstadii journal under missions-resor (1827—1832), företrädesvis
i Pite Lappmark, är skrifven med särdeles lif, värma och sak-kännedom,
samt innehåller en mängd högst värderika uppgifter och tidsbilder;
men det hela är rhapsodiskt, ett "causerie" om allt tänkbart, svårt att
öfverse, omöjligt att till godo göra.
Stockfleths dagbok öfver sina missions-resor (19 år af tiden
1825—1852), är, som bekant, lika ledes ett särdeles interessant arbete att läsa
och innehåller en mängd målande skildringar af lifvet bland folket.
Men man kan icke fullt lita på de faktiska uppgifterna. Icke som
skulle Stockfleth någonsin med vett och vilja tala osanning: allt visar
att han var en ädel, rätt tänkande, sanning älskande man. Men han
saknade förmåga att observera naturen, han var blindt intagen af
Lapparne, han var lätt-trogen: läsaren af hans arbeten får derföre göra den
kritik han försummat vid deras författande.
Slutligen må nämnas två skrifter af personer som icke stöda sig
på autopsi. Det ena, dansken J. Vahls skrift (1866), utgör ett lexicon
för fakta rörände lapska förhållanden, ehuru det saknar kritik; för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
