- Project Runeberg -  Om Lappland och Lapparne /
63

(1873) [MARC] Author: Gustaf Vilhelm Johan von Düben - Tema: Sápmi and the Sami
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Renen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och utveckling. renens ålder. 63

Renens, liksom i allmänhet hjortarnes horn äro, som bekant,
verkliga benbildningar under huden. Vid sin utväxt, från den knöl
på pannbenet der de bildas, föra de huden fram för sig och denna
växer med dem. De näras från de ytliga tinning-pulsådrorna, hvilka
under horn-utbildningens tid ofantligt tilltaga i omfång. Men denna
näring sker icke blott från roten och der i hornet ingående kärl-grenar,
utan hela den hornen betäckande huden är så kärlrik att han kännes
helt varm, och på de hvita renarna äro hornen, sedda mot dagern,
purpurfärgade. Genom dessa hudkärl näres benhinnan och ur henne
utvecklas till stor del hornen. Endast denna dubbelkälla för näringen
kan förklara den hastiga växten. När nu mot genital-utvecklingens tid
(augusti) näringsdriften får en annan riktning, involveras dessa kärl,
den svagt närda huden lossas eller rifves af, och djuren gå en tid kring
»ned hudtrasor hängande från de blödande hornen. Huden afstötes
slutligen fullständigt och hornen qvarstå nakna och torra; tjurarnes
bruna, de andras ljusare. Att med Cuvier antaga, det rosenkransen
genom sin utväxt till klämmer kärlen och der igenom stannar växten,
är icke möjligt med afseende på renen, då rosenkrans icke finnes på
hans horn, annat än i rudiment.

Ivlöfvarne äro stora, dess insidor urhålkade. Vid stödjande mot
marken utspännas de starkt. Lätt-klöfvarne äfven stora.

Renen blir i allmänhet icke äldre än 14—16 år. Holsten påstår
(sid. 132), att tänderna vid den tiden börja falla ut, så att renen icke
längre kan äta. Grape säger det samma. Fjellner menar, att tänderna
mest skadas der igenom, att renen har kort och dålig mossa, hvarföre
han vid dennas afbitande får sand och jord med i munnen. Han vet
ock flere renar, som nått en ålder af öfver 20, ända till 30 år. Denna
höga ålder hinna dock endast de väl inkörda ren-oxarne, hvilka Lappen
för drcsscringens skull sparar, samt honor, som visat sig bära starka
kalfvar; andra renar slagtas vanligen vid yngre ålder. Vid 4—4Ä år
är renen fullvuxen och efter den tiden förändras icke hornens storlek
eller form, hvadan• icke hos renen, som hos en del andra hjortar,
åldern kan af liorn-taggarnes antal bedömas; dock blifva de hos äldre
kör-renar kortare och tjockare (H. A. Widmark). De kastrerades horn
äro porösare och mindre än tjurarnes; skinnet lossnar senare. Hornens
storlek vexlar olika år, och beror detta på betets beskaffenhet
(Holsten, sid. 126), äfven som på sjukdom, då några taggar ytterligare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:25:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omlappland/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free