Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Lappen i det fria: gång, båtfärder, åkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 stakning upp för pors.
Tana-elfven. "Med en 8—10 fot lång stake eller stång står den ene
skjutsaren i framstammcn, den andre akterut, och stakarna sattas ned
mera under än vid båten. Vanda och behändiga, som dc äro, stöta
Lapparne raskt och kraftigt båten fram emot strömmen, lutande sig
långt ut öfver båtkanten, under det do med knäna stödja sig mot
kantens inre. Uppdragen ur vattnet, bringas stakcn framåt med en
svängande rörelse. Äro flera båtar i sällskap, hvilket nästan alltid var fallet
när jag var på Tana-elfven, så stakas båtarna efter hvar andra, i hvar
andras kölvatten, dock först när de stakandes första hetta och
täflings-lust något saktat sig, ty i början af resan kappas man alltid om hvem
som skall komma främst. En sådan täfling åtföljes alltid af skratt och
muntert snack".
"Sådana upp för elfven stakande båtar gifva i klart solsken cn liflig
och behaglig anblick, särdeles för den som sitter i bakersta båten, och
synnerligen när man har solen på ryggen; ty vattnet, som rinner ned
åt de i ständig och vexlande rörelse befintliga stängerna, ger återsken
af solstrålarna, ett återsken som än försvinner, än blixtrar fram igen,
allt som stängerna sättas ned i vattnet eller dragas upp der ur. Då
stången skall dragas upp ur vattnet, förlorar stakaren stundom
jemvigten och faller ur båten i elfven, till största nöje för alla de andra.
I seg, klibbig och lerig botten blifver nämligen stången ibland sittande
så fast, att antingen måste den stakande släppa henne, eller ock drages
han ut ur båten, om han icke vill släppa tag, ty med ohejdad fart
glider den fram skjutna båten bort. Ilar samtalet förut stannat, så sättes
det och skrattet åter i gång vid sådana tillfällen, och likaså när man
måste vända till baka, för att hemta den fast sittande staken. När man
nu skall upp i båten igen, så erfordras ånyo försigtighet, för att icke
denna skall vältras i kull".
Här vid kan göras den praktiska anmärkningen, att om man äfven
vid solsken går upp för en fors, så aktar man sig att, under sådant
förhållande, gå ned för cn sådan, ty solskenet förvillar lätt styrmannen,
dels der igenom att det ligger i lians ögon, dels emedan ljus-brytningen
i vattnet gör det svårt att se stenarna i forsén. Vidare bör tilläggas,
att Lappar och nybyggare i Lule Lappmark icke äro fors-karlar; de
draga båtarne på land förbi forsarna, när de skola upp före och likaså
ned före, om forsen ej är spak. I senare fallet "släppa" de båten ut
före: det sker så att båten småningom slappes ned för forsen vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
