Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Lappen i det fria: gång, båtfärder, åkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rodd ned för fors. 95
På stranden hållet tåg; han går med bakstammen först och styres af
en karl, som sitter vid fram-årorna. Uti Tornio samt delvis i Pite och
Sorsele Lappmarker äro der imot både Lappar och nybyggare skickliga
fors-karlar, och der finnas ganska få forsar, som de ej befara. — Utan
tvifvel beror detta på forsarnas olika beskaffenhet å de olika ställena
och den der af härflytande olika öfningen.
Utför elfvarna söker man midten af strömmen, der vattnet löper
fortast; der går färden ock som allra snabbast, och stimdom, isynnerhet
11 är man passerar forsar, nästan allt för raskt. Till skildring af huru
det går till, lånar jag ånyo en bit af Stockfleth (sid. 70), hvilken likväl
har ett nästan mer än lofligt syskon-tycke med sidd. 59—63 i Bloms
Bemærkningcr, II. "När vi närmade oss ett brusande och skummande
fall, förstummades Lapparnes lifliga samtal och de voro idel
uppmärksamhet. Styrmannen står i båtens bakstam, stödd mot båtkanten, den
roende sitter i framstammcn. Den förre ropar nu: "ro för brinnande
lifvet!" och den senare ror af alla krafter, med den noggrannaste
uppmärksamhet på styrmannens ögon och rörelser med hufvudet. Den
snabbhet, med hvilken båten far ned åt forsén, kan jemföras med farten
af en afskjuten pil. Ofta ser det ut, som ville den skummande forsén
begrafva en, ty upprepade gånger måste båten styras förbi stora stenar
på endast ett par tums afstånd, så trång och smal är rännan, som skall
befaras. Allt beräknas dock så noga, att man, med undantag deraf att
något obetydligt vatten skummar in i båten, icke har minsta obehag,
ty stadigt och säkert far båten fram öfver forsen".
"Det är alldeles nödvändigt att båten, till och med i den starkaste
ström, har en sjelfständig fart, oberoende af strömmens, ty eljest skulle
han icke kunna lyda rodret, och derföre måste der ros "för brinnande
lifvet". Vågorna störta sig i alla rigtningar i den skummande forsén,
och äro så mycket farligare, som deras fall och lopp icke kan beräknas.
Vid elfstranden är det oftast omöjligt att fara, till följe af der
liggande stenar. — För att rigtigt kunna styra båten, erfordras en noga
beräkning af båtens fart eller hastighet, så att man icke för tidigt eller
för sent vrider honom förbi stenarna. Det ser derföre helt vådligt ut,
när båten styres rakt på stenen, tills man mecl en omärklig vändning
skjutsar honom alldeles tätt förbi; ett mindre öfvadt öga tror att man
ännu är långt ifrån stenen, då man i sjelfva verket är tätt på honom".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
