Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Lappen i det fria: gång, båtfärder, åkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄDE EFTER REN. 105
venstra sidan, kastar så tömmen i största liast öfver ryggen till högra
sidan, och gifver det likaledes på den sidan ett dugtigt slag, så
springer det".
Under farten styres renen genom att man kastar tömmen mot den
sidan af djuret, dit man vill hafva det att gå. Äfven om renen går
aldrig så väl oeli jemt, slingar dock släden ouphörligt åt sidorna, och
endast det lösa anspannet samt den åkandes plats i botten af släden
gör det möjligt att helskinnad komma från skjutsen. Ut för branta
backar händer det, då inga fimmel-stänger finnas, att släden löper
fortare än renen och kör denne på benen, så att han kommer upp i
släden, eller ock kör resenären förbi dragaren och kommer före denne
baklänges ut för backen, eller vältra ren, släde och resande om hvar
andra till samman ut för. Att förekomma dessa äfventyr binder man,
da man har råd och tillgång, bak efter släden en ren, hvilken då ut
för backen håller imot, så att allt går väl, eller stiger man ofvan
backen ur släden, spänner kör-renen bak om släden och låter åkdonet gå
före dragaren ut för backen. För det först nämda ändamålet bruka
särskilda lösa "skydd-renar" medtagas för backiga vägar.
Färder på släde efter ren äro rätt lifliga, när de ske i sällskap;
Stockfleth beskrifver en förd sålunda (sidd. 18 och 27): "De förspända
lenarne stodo fastbundnà’ eller hållna, som vanligt i alla möjliga
ställningar och hållningar, hvilka de hvarje ögonblick ändrade, ty renen
står aldrig stilla. Afresa från ett ställe samman bringar alltid en mängd
■ncnniskor, både fullvuxna och barn, för att se på; med dessa menskliga
åskådare förena sig ock en mängd fyrbcnta, nämligen hundar, som med
Sitt oroliga gläfsande och skällande göra renarne mera oroliga och
vilda än de redan förut äro. Vänlig och förekommande hjelper
Fjälllappen den resande i pulkan samt visar huru man skall hålla och sköta
tömmen. Han binder stundom den ovane resandes töm vid sin släde,
hvilket kallas att köra eller taga någon i slagtöin..–Vidare lär
köraren den resande att ropa: ale vuost! — håll! — om man behöfver
hjelp. Sedan ban ordnat allt, går föraren eller vappusen, en
förvridning af lapska ordet àppes eller oapes" (i svenska Lappland kallad
àndä-vxioje, enligt Joh. Læstadius) — "fram till sin ren*), lindar
tömmen om handen, kastar ännu en spejande blick omkring och frågar:
’) Fordom brukade ]inn dH hviaka renen i "ini hvart färden skulle ske, sftsoin det tiland
andra stallen berättas i "Heise uaeh Nordell", nid. 50 m. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
