Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Psykiska och sociala egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begravningarna. 207
bak bäckarna och icke kunna följa sina mödrar öfver dem (Fjellner).
I Sorsele motsvarar lönen <50—60 r:dr jemte maten.
Äter står nu slutligen att säga några ord om Lapparnes
begraf-ningar. I nu varande tid äro de flesta gamla bruk, äfven vid denna
akt bortlagda; men ännu på Högströms tid voro åtskilliga fördomar
gängse och ceremonier iakttagna, hvilka må hända ännu icke äro
alldeles försvunna. T. ex. att svepningen väl skall ligga om den döde,
på det att icke själen skall kunna aflägsna sig; att den döde får med
sig yxa, knif, tobak och eld-don; att de kläder, i hvilka en person dött,
skola följa med i grafven; att renen, som drager liket till grafven, icke
sedan får draga något, utan vanligen förtäres vid grafölet etc.
(Högström, sidd. 206—208). — Endast al’ Grape (V. A. H. 1803, sid. 286)
från Enontekis socken har jag sett sorgdrägt omtalas; den består dock
blott af "ett svart band omkring möss-kanten och midt på den samma".
/ Såsom tecken på sorg, kläder Lappen sig uselt och osnyggt, vänder ut
och in på mössan, o. s. v., uppträdande äfven på detta sätt vid kyrkan;
sjelfva kåtan såsom sorge-hus göres mindre och vårdslöst, och ingen
menniska går in om der finnes ett lik. Sammaledes då en qvinna ligger
i barnsnöd. (Enligt Fjellner.)
Små barn, som dö om sommaren, bäras vanligen snart till
kyrkogården, hvari nu mera alla döda begrafvas; men fullvuxna skulle det
i de flesta fall vara omöjligt att under denna årstid föra 8—10 mil eller
mera. Man innesluter der före den döde i en kista, så god man kan
göra henne, eller i en släde, och sätter liket på ett för rofdjuren
oåtkomligt ställe. Der får den döde stå till vintern kommer, och Lappen
kan på snön ned föra honom till begrafning. — Grafölet går vanligen
ganska enkelt till, utan kalas.
Om begrafningarne mera framdeles i sammanhang med skildringen
af Lapparnes gamla religion i kap. 10.
Vi hafva nu sett Lappen i hans umgänge och flesta
familjeförhållanden, tiden är då inne att skildra hans karakter i allmänhet.
Denna är, som vi sett, blandad af både godt och ondt; han skildras
af en och annan tillfällig betraktare rätt ofördelaktigt. De fleste af
desse och fram för allt de, som genom längre sammanlelhad med
Lapparne lärt i grund känna dem, yttra sig likväl i allmänhet mycket för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
