Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
materiel tillvaro efter döden. 253
Samojederne; sid. 192 att Jurak-Samojedeme berätta om i jordens sköte
lefvande varelser: Siirtje (Seite?!), hvilka både till utseende, lefnadssätt
och seder likna menniskorna, isynnerhet Samojederne, men deras tillstånd
är vida lyckligare, de lefva i största rikedom och öfverflöd, dem tryta
hvarken guld eller skatter, de ega räfvar, soblar och bäfver i största
mängd, i stället för renar hafva cle hjordar af inammuth-djur, etc. Sid.
308 beskrifvas begrafningar hos Ostiakerne alldeles som hos Lapparne
hvad angår nedläggandet af redskap i grafven samt offer till de döde
under 3 år; stundom förfärdigas en bild af den döde, som likaledes
under 3 år hedras och om-pysslas, så som skedde med den döde under
hans lifstid; efter cle tre åren lägges bilden nod i grafven och offren
upphöra. Här således blott ett temporärt lif efter döden. Men (sid.
-74) sägas Tadiberne (trollkarlarne) hos Samojederne vara odödlige;
de blifva efter döden Jtcmna, den kaninska tundrans Tadehtjo; än hvila
do i sin graf, än vandra de på jorden nattetid och efter sin forna
sin-ttes-art öfva de godt eller ondt. — Slutligen nämner Castrén (III, sidd.
120—130, passim) att äfven Forn-finnarne trodde på en tillvaro efter
döden och hedrade sina aflidna anförvanter med offer och fester,
anhopande dem om hjelp och bistånd; samt att, enligt den äldre
föreställningen, andarne fortlefde ett skugglif i grafven. Lencqvist (de
Super-støtione, sid. 54 följ.) säger redan det. samma.
Af detta allt är tydligt, att begreppet om menniskans tillstånd efter
döden varit ursprungligen det samma hos alla dessa folk; att läran der
blifvit längst och fullständigast bibehållen hos Lapparne; samt att,
h>r den händelse Saivok och Seitar äro det samma, såsom jag med
( astrén antager, de senare voro helt enkelt den synbara bilden af de
förra, sannolikt uppkomna i senare tid, då Lapparne af angränsande
lärt sig dyrka gudar under form af bilder, mon må hända
förebildade af de vid den dödes hufvud eller fötter uppställda märkes-stenar.
Äfven Saivo-läran har senare tillsatser. Dit hör t. ex.
benämnin-&en Saivo-airno för de ställen i jorden, der Saivok höllo till. Aiino är
Rimligen det nordiska ordet hem, heim, hvilket tillades de nordiske
gudarnes bostäder. Dit hör ock hela historien om Jabmek-aimo, hvilket
förvexlas med Saivo-aimo.
Jabmek-aimo benämner Jessen (sid. 29) Saivo- och Sarakkan-aimo,
men förkastar de äfven stundom brukade namnen Rut-, AFubben-,
Fad-(’anos-, fudnos-) och Tjappes-aimo, såsom kristna begrepp, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
