Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 Offe r-rtallets helighet.
Anledningen till offret: v /’äro, var vanligen något Lappens egoistiska
ändamål oeli företrädesvis att lian ville hafva skydd eller framgång i sin
renskötsel och sina vandringar (resor), eller att han ville åter vinna
helsa, räddas lindan döden. Efter vederbörlig och längre ned
beskrifven förberedelse medelst trollsång och trumslagning, samt sedan det
genom den sist nämda blifvit bestämdt, åt hvilken gud skulle offras
och hvilket offer man skulle bringa, företogs sjelfva offrandet, men i
alla vigtigare fall af nälden. Denne beredde sig till offrandet genom
fasta och tvagningar; ban iklädde sig sina bästa kläder; lade en
mes-singskedja om sin högra arm och ett hvitt bälte öfver venstra axeln
ned till högra sidan. Offrades till en saivo, så hade han äfven en hvit
linnehatt. Enligt Leem (sid. 445) brukade ban (i vissa orter) på
halten bära cn krans af löf och blommor, samt offren äfven med sådana
prydas. 1 sällskap med den som lemnade offret och de till festen
inbjudne gas terne, begaf sig den till blot-man utsedde nåiden till
offerstället, Detta var nu antingen ett berg eller ock cn offciiafvc.
Berget eller udden, vallen, hvad det clå var, ansågs särdeles
heligt, jxme*)., Australiernes tabu. Ingen fick bo i dess granskap eller
åka der förbi sofvande, icke färdas förbi i blå drägt (Leem, sid. 443);
endast mannen fick gå dit, icke manbar qvinna, icke hundar; kommo
de dit skulle olycka träffa renar eller menniskor; gingo de öfver
besökarens spår, så var redan det farligt, Hundarne blindos der före, men
för att qvinnorna skulle undgå faror, måste offraren. göra långa
omvägar samt under olika förevändningar narra dem åt annat håll, ty ban
skulle dölja och fick icke omtala då han offrade. Faran för qvinlig
beröring med offren var så stor, att offraren, då han, nalkades stället, skulle
’) Passé (|)1. paseh) betyder dels (adjektift) helig, dels ett heligt ställe. Det har gifvit
mig mycket hufvudbry genom betydelsen af ett par liknande ord. Ett är passat,
passatet — tvätta, rena, med derivater; det andra är passet =. steka, äfven med derivater.
Meningen af passé, der det före kommer, är städse tydlig. Men kunna nu de andra
orden stå i något samband der med? Kan passat ursprungligen hafva betydt döpa och
helgande genom dopet? Passet: offra, helgandet genom stekning, bränning? Passatet är
I ill meningen derivatet af passé; det betyder dyrka, fira (allt efter Lex. Lapp.). Jag har
slutligen, af bristande förmåga att säkert bedöma ordens betydelse i det lapska och
beslägtade språk, stannat vid det antagande, att orden blott äro lildjudftiule, utan vidare
sammanhang med hvar andra, och i både passat och passet funnit ouomatopoëtiska ord,
påminnande om plaska och fräsa. - Det blef mig en ny anledning till tvekan, dä jag
hos Friis (Mythol., sid. 135, anm.) fick se att L. L. Læstadius härleder passé af passet,
steka. Han antager att man i gamla tider alltid stekte maten till offer-mältidc.rna; att
man förblommenidt kallade platsen der detta skedde: Passe-paike = stek-ställe,
passerare = -berg, passe-jaure = -sjö; samt att sedermera tilläggen: ställe, sjö, berg
ute-1 em nådes, då passé ensamt fick betydelsen offerställe, heligt rum, helgedom. — Hvar
gör man dä af passat = tvätta? — Jag lar bekänna att Læstadii uppgift så mycket
mindre förmått rubba min åsigt, som offerköttet icke stektes, utan kokades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
