Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Lapska språket; dess kulturord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 fiske, jagt, vapen, samt
Jagt och fiske hafva hos Lappen varit ursprungliga yrken, såsom
orden gifva till känna; t. ex. ncivtem och pivto eller pivtern,
djur-fänge, och salaka fiske, jauret fiska, af jaure, in-sjö; men man
hemtade icke namnen från djur och fisk (qvele), och äfven här har nordiskt
språk af gammalt trängt sig in, såsom t. ex. uti ordet veidem, jagt,
forn-nord. veiÖa, fånga djur och foglar. — Jagten skedde med snaror
eller giller, med kastkäpp (slauka), pil och båge och med spjut;
fisket med krok (ägg eller vuågg), ljuster (harses), nät (verbme) eller
not (kåldek; månne af kåldet, sila?); der vid brukades ett slags enkel
båt (vadnas, vants, vints), livar oin mera framdeles. Dessa föremål hafva
således alla genuina lapska namn. Ännu på Linnés tid var den äldre,
trä-bågen qvar; men redan då hade det norska armborstet, ambot,
kommit i lifligt bruk och har sedan blifvit nndan trängt af eld-vapnen, för
hvilkas hela tillbehör naturligtvis finnas endast främmande namn. —
Mjerde och tina äro senare fisk-redskap, liksom den bättre noten.
I sammanhang med jagten några ord om Lapparnes äldre vapen.
Folket synes alltid hafva varit fredligt, som nu. De äldre vapnen hafva
säkerligen varit de samma som brukades till jagt: juoks, båge, sådde
och njol = pil, så väl trubbig, för att icke skada skinnen, som försedd
med spets af horn, ben eller jern; de sist nämda voro (enligt Fjellner)
till en början gjutna, icke smidda. Vuotjet (skjuta med båge), suite
(spjut), spaggok (björn-spjut) äro lapska ord; men klubbo, shibbo, skolfo
(glafven), .wärde, pansare äro svenska; miäke eller miäka är finskt*),
liksom sota och tàro = krig; men för strid, kamp, finnas äfven lapska
ord: oibom, vittjo, vikorn, in. fi.
Liksom i ofvan gjorda beskrifning öfver Lappens lif tager renen
äfven i en lapsk ord-förteckning ett stort rum. Jag vågar icke anföra
alla dem jag samlat: de gä till mera än 300, genuint lapska. Men för
att gifva något begrepp om dem, tillåter jag mig uppräkna dem som
afse renens namn under olika förhållanden. Det generella namnet är
påtso, påtsoi; hannen heter jiåtso-årjes, honan p.-mingeles eller ningeles,
äfven vatjci (svenskarnes vaja); hjorden benämnes älo, hvilket
egentligen betyder: hvad man lefver af.
Kalfven heter i första året mese, messi; sedan han fyllt ett år
kärmak (kärbmak), elivad han är af han- eller hon-kön; der efter få könen
*) Af got. meki, fom-nord. raækir, enligt Thomsen, dock: "oprindclsen er tvivlsom".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
