Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Lapska språket; dess kulturord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 tidräkning; samhålls- och
Tiden = aike, pådd, räknade Lappen fordom på sin från svensken
hemtade runstaf: rim, rima. Det vill dock blott säga året, jape eller
jake; tibma, i fjol. På solens bortgång och återkomst gaf man noga
akt, liksom på månen, ask eller aske, och hans vexlingar; månad heter
dock mano (liksom nu vanligen äfven månen), och var icke bestämd
till längden. Mitsommar och joula äro äfven nordiska ord, ehuru kese
sommar, quoutel-kese mellan-sommar och talve vinter äro lapska.
Morgon iddiet, aret (arla), middag kaska-peive (mellansol) och afton ekked,
finnas äfven. Men ordet dygn uttryckes genom omskrifning *) och
Lappen vet icke att fördela det i bestämda mått; i stället för så och
så dags säger han: solen står öfver det berget, den udden, o. s. v.;
timma heter tim, och ännu i denna stund ega få Lappar ur: timklåkk.
(Se om tideräkningen i öfrigt äfven sid. 188 här ofvan.)
Alla begrepp, som afse lagbundet samhälle, från och med
eganderätten **) t. o. m. den minsta samhälls-detalj, sakna lapska namn och
utmärkas nästan uteslutande genom ord af nordiskt ursprung. Jag
tillåter mig exempelvis uppräkna en del: adeles, aitar egare och aig
egendom (af forn-nord. eiga, moesogöt. aigan), almug, ammat amt,
al-menik allmänning, arbe arf***); bedel (bödel), borgal; dobmo dom;
ernbikt, embet; första; herr och herra; galles och kalle karl, kaupok,
kaupe etc. af köpa (i den forn-nord. formen: kaup, kaupa); luokkar
eller klokkar klockare, knikt, konoges †), krammer krämare; laga eller
laka lag, med derivater; länesman; ordnig; pant, pappa (prest), prins,
prof ett profit (vinst); råde råd, räktas rätt; skatte, suol, suola, suo-
svarighet der till i finska, mordvinska ocli liviska språken, i hvilket sist nämda det dock
heter "kattskrik".
*) Någon sådan måste väl ock ligga i det af Ahlqvist efter Stockfleth citerade obekanta
ordet birralmbeivve. Han anför äfven ordet arg såsom lapskt och med betydelsen
hvardag, eller mat, som ej lar ätas pä fastedagar, af obekant, men finskt ursprung. Måste
vara infördt efter kristendomen.
") Ahlqvist omtalar (sid. 107) ordet oabme såsom betydande på samma gång egendom och
boskap, ett interessant återljud af det forn-nord. fte och det latinska pecunia. I Lcx.
Lapp. har ordet åme blott betydelsen af ting och insats i spel.
’") Ett slags arf har dock funnits af fordno, ty Fjellner omtalar att man fördelat den dödes
qyarlåtenskap, på hvarje del lagt en märkt björkqvist, tagit lika många dylika som
arfvingar funnos och instuckit dein i vantar, hvarpå hvarje arfving drog sin lott, yttrande:
"du björk, som hör reu-vaktarcns lockning, gif mig nu den bästa, min råtta del".
Qvinnan hade ock sin vissa arfslott i boet och denna ganska stor (se "renens tämjning’
i det följande).
†) Ehuru lapp-kongcn Mattull, Matullus, Mötull omtalas från vid pass åren 700, 920 och
1030, och följaktligen måste haft en lång och lysande bana (möttul betyder på forn-
nord. ett slags kjortel utan ärmar!); lapp-kongen" Guse omtalas i Kettil Hengs saga;
Svase kallas i Agri]» lapp-konung; lapp-kong Martin nämnes kring 1318, samt Örn 170/
kallade sig "prins af Lappland" — kan jag likväl icke erkänna att något furste- eller ens
höfdinge-välde någonsin funnits bland Lapparne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
