Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Skaldskap: sång och saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISKA OCH MYTISKA SAGOR. 341
störtade efter ocli omkommo. Då dessa händelser berättas nästan
alldeles lika från olika ställen, visar det att lokalen icke kan vara något
väsentligt deri, om ock möjligen händelsen kan vara sann. — I
allmänhet sakna de i fråga varande skildringarne allt spår af lokal-färg,
all individualitet. An är det en I japp som narrar bcstöflade fiender ut
på hal is, der han och hans härnsko-klädda landsmän slå i kull dem med
timmerstockar; än skjuter han dem i mörkret med pilar eller sticker
dem med spjut genom hål på kåtan eller genom "reppcn"; än sveder
och bländar han dem, då de titta ned i reppen, der igenom att han på
elden häller en gryta full med flott; än lurar han dem ut på obebodda
öar att svälta ihjel, o. s. v. Dessa och dylika berättelser kunna ickc
anses ega ringaste annan historisk betydelse än häntydan på samman
stötningar med andra folkstammar. Äfven då de, såsom i berättelsen
"familje-namnet Tschudda" (Friis, sid. 123), affektera att historiskt
förklara för handen varande förhållanden, kan man ickc utan stor tvekan
taga för gifvet, att hvad de innehålla är det sànna och ursprungliga.
Hvem tror nu mera att titeln: solens broder och månens kusin för
kejsaren i Kina häntyder på en verklig sådan slägtskap, att familjen Peive
eller Päiviä, o in hvilken Castrén m. fi. tala utförligt, hvilken ofta
nämnes i sagorna (sidd. 219, 322 m. fi.), och hvilken ännu har sina qvar
lefvande representanter, verkligen härstammar från solen, eller att det
troil, hvilket säges hafva gifvit anledning till namnet Trolle, verkligen
funnits till?
Af Helt annan betydelse är andra gruppen, eller de mytiska och
Stalo-sagorna; de hafva till stor del rent lapsk grund och äro
således af verkligt värde. I dem finnas skildringarne af Attjis- och
Njavvis-ene, om Euobba (skorfnacken), som spelar en rSlc lik vår
askepott, om Stalok och Jättar; der höras genljuden af Saivo- och
Akka-1 ärorna, o. s. v. Men äfven de äro betydligt moderniserade och
fram för allt blandade med ut ifrån hemtade föreställningar, till den
grad, att ingen enda är fri från sådana tillsatser. För att se huru
förändrade och försämrade de dervid blifvit, må man jemföra min
anteckning häl- ofvan (sid. 330) af Peien neida med Friis’ framställning
(sidd. 14—23); Attjis-ene är på senare stället den onda och Njavvis-ene
den goda féen ur våra eller de persiska sagorna, med en liten lapsk
làrgning. Egendomligheter finnas likväl, och det bästa är att lemna
n&gra prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
