Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gEogRaFEN fRåN rAVennA och koNG AlFrED d. stoRE. 357
Norrman, äfven bonde; men om vi se till kung Alfreds uppgifter och
Eigils-sagan (sid. 262 nedan), finna vi både hvar Quänerne funnos och
att de till nationaliteten skarpt skiljetes från Svear och Norrmän. Det
ligger då närmast till hands och är naturligast att för det lapska
namnet söka ursprunget i Kainu-laiset, hvilket ännu i dag är det finska
namnet på Österbottningen. Lapparnes upptagande och användning af
ordet beror då antagligen der på, att, när det kom i bruk, samma
folkstam, om än glest spridd, var bosatt icke blott i Österbotten, utan
äfven i Norr- och Vesterbotten. Vi komma således här på en annan väg
till samma resultat, att Tacitus med sina Sitoner menat Finnar, men de
Finnar som af nordboarne kallades Quäner.
Det synes mig ock tänkbart, hvar ifrån Tacitus fått namnet
Sitoner. Ordet påminner nämligen om ett lent ocli romaniseradt uttal
af ordet Scyther: -ones är blott en folk betecknande ändelse. Namnet
Scyth, hvars utsträckning, till följd af dess dimmiga bild i den
sagolika historien, för närvarande synes omätlig, går igen på många håll
och är äfven i våra forn-nordiska sagor representeradt af "Svithiod hin
mikla", Scythia magna. Det omfattade på Herodots tid alla de
östliga, d. v. s. nordliga folken, bort om hvilka luften var fyld af fjäder,
så att ingen der kunde bo, der man fann de guld-bevakande griparne,
de en-ögde Arimasperne *), in. m., alldeles som Adamus bremensis
ännu beskrifver Sveriges nordliga gräns-trakter. Det är icke utan sin
betydelse att Slaverne ännu i denna stund kalla Finnarne för Czud
och att Lapparne med ordet Tjude benämna de fiender, med hvilka de
stridt i forna tider (Lex. lapp.); Ryssarne, med hvilka de senare stridt,
benämna de Karjelah (karelare); det var denna stam som envisast
bekrigade dem, såsom historien närmare utvisar.
Men innan jag lemnar detta ämne måste några ord sägas om
betydelsen af de finska stammarnes egna namn och ordet Finne. Karelarne heta
egcntl. Karjalaiset (af korja, hjord, och laiset, folk: säledes nomader);
Ta-vasterne heta Hàmelaiset (af hämen, vatten); Osterbottningarnc, som vi
sagt, Kainulaiset (af kainu, träsk) och Finnarne sjelfve Suomalaiset,
Finland Suomi. Dä det först nämda folket just karakteriseras såsom
hjordfolket, är det antagligt att de tre sist nämda ända frän eller snart efter
sin inkomst i landet varit åkerbrukare, bosatte i "de 1000 sjöarnes land".
Af boningsortens beskaffenhet möjligen äfven namnen; ej blott på dein:
) Nägon har i Heroäots Melanklainer velat igen känna do svartklädde Estlieruc!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
