Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 härledning af ordet finne.
Suomalaiset, utan ock på Lapparne: Same- (eller Sabme-) -låds och på
Esterne: Soom-lasse. Dessa tre namn hafva sins emellan en likhet,
hvilken skulle kunna kallas identitet, bestämdt häntyder på gammalt
samband och heller aldrig förnekats. Men väl har man underkänt
dessa namns, och särskilt det finskas *), härledning ur finska orden suo
= kärr och maa eller ma = land, mark; om på giltiga skäl tillåter
jag mig icke bedöma. Men om denna härledning icke skulle vara
riktig, förefaller det anmärkning vardt, att både Häme- och Kainu-laiset
skulle hafva i det närmaste samma betydelse som den man vore
benägen finna i Suomalaiset. Detta får ännu en större betydelse, clå man,
med kännedom om nordboarncs benägenhet att för namngifning af sina
grannar begagna öfversättning till eget språk af deras ord, går till
granskning af namnet Finné, Finn. Vanligen härleder man namnet
Finne från det nordiska Fen, som ännu åter finnes allmänt i norska
folkspråket med betydelsen dy, orenlighet (Fritzners Ordbog) och i
svenska folkspråket i Kalmar län (Rietz) med samma betydelse som det
eger i alla språk af gotisk stam, ja ända bort i hindostani, nämligen
af äng, kärr, betes- och låg-mark. Finné skulle således betyda
kärr-bo, eller just det samma som de andre nyss anförde Finnarnes egna
namn på sig sjelfve **). Det kan här vid vara mer än en tillfällighet,
clå Jornandes säger sina Crefennæ hemta sin föda ur träsken.
Den skilnad mellan Finnar och Lappar, hvilken Tacitus lägger i
namnen Sitoner och Fenni, lägga de mera sentide äldre författarne uti
Finnar och Skridfinnar. Af det förra slaget omtalar Jornandes flere
såsom bosatte på Skandinavien: med Finaithæ menar han väl folket i
Finveden, Finheden, hvilket af de gamle kallades FineiÖi; dit hör väl
ock hans Finni mitissimi; möjligen Yiniviloth. Sjelfva predikatet Skrid
änger tydligen äfven andra Finnar, hvilka icke specielt utmärkte sig
genom skridandet. Ordet skrifves för öfrigt på många olika sätt: af
Prokop Skrithiphinoi; af Varnefrid Scritobini och -vinni; af
Ravenna-geografen i olika manuscr. Rere-freni och -fenni, Sirdi-, Scirdi- och
Scridi-fenni och -finni; af Adanius Skritt-finnar; af Saxo Scricfinnar; i
en påflig bulla af 835 omtalas Scridevinder, af 1055 Scrideuiner, af
*) Se bland annat Porthan i Vitt.-, llist. o. Ant. Akad:s Handl. IV, 44.
**) Visserligen har J. A. Lindström (Suomi, 185’J) härledt ordet frän det eeltiska finn =
hvit; men dels är Finnarnes beröring med och följaktligen deras namngifning af Celterne
en ganska problematisk och fullkomligt outredd sak. likspui hela begreppet Celt är
sväfvande; dels äro L:s ord-härledningar af särdeles misstänkt natur, hvarpå exempelvis må
anföras hans uppgift att svenska namnen Kunamo och Limuguen äro af linsk rol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
