Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 skandinaviska halfön.
tidigare eller senare invandringar, är icke utredt, knapt möjligt att nu
mera bestämma. Bland dessa fanns ett, som var småväxt etc. etc., ett
annat större och glupskare m. m.; på dessa tillämpade Götarne sina,
troligen ända från Hindostan komna, sagor och myther om dvärgar och
jättar, hvilka vi åter finna, precis de samma, i de flesta indoeuropeiska
folks sagor, ja, åtminstone hvad jättarne angår, äfven i Lapparnes
Stalo-sagor, bland hvilka en är en travestering af Ulyssis äfventyr i
Poly-fems håla. Hvad vi i de svenska sagorna höra, kan möjligen hafva en
ethnisk sanning på botten, och denna tolkar jag som nu skett.
Men att bestämma hvilka folkstammar af sagor och sägner antydas,
det är ännu icke möjligt. Der till fordras en föregående, i yttersta
detalj inträngande utredning af de olika folkstammar eller racer, som
ingå i nordens nu varande folk. Ty både den anthropologiska
erfarenheten och sägnen (historien) tyder der på, att förut varande kufvade
stammar smälta samman med sina besegrare, och den förre visar dess
utom, att man genom årtusenden kan i blandnings-racer uppspåra do
anatomiska karaktererna af ursprungs-folken i de fall, der skarpt
motsatta race-elcmcnt ingått i blandningen ocli dessa element icke varit
allt för många. Att det såsom dvärgar och pysslingar omtalade
ur-folket i Sverige, om något sådant funnits, icke varit Lappar, hoppas
jag kunna göra sannolikt, dä jag nu öfvergår till kritiken af det som
blifvit anfördt till styrkande af en motsatt åsigt.
Låtom oss först taga i betraktande de forn-nordiska sagornas Dvänjar.
Det torde få antagas såsom bevisadt, att begreppet dvärg är medförd t
från Indien, äfven som namnet, hvilket härledes af sanskrit-ordet
tillvaras, som betyder krokig, till kropp och själ, oredlig. På den
kroppsliga vanskapligheten häntyda alla beskrifningar af dvärgarne; på den
psykiska åtminstone det gamla dvärg-namnet All-tjuf (Al|jiofr) och det
att dvärgen Alfrik i Didriks af Bern saga ett par gånger kallas
stor-tjufven (hin mikli stelari). Ursprungligen voro desse dvärgar helt och
hållet mythiska väsen; de uppkommo, enligt den nordiska mythen,
såsom maskar ur Ymers kropp; eko är deras rop; spindelväfvarna ibland
skogens träd och i gräset äro deras nät. I Voluspa (stroflf. 10—1(5)
uppräknas en mängd till namnet, hvar ibland jag blott vill anteckna
Durin (forn-nord. dura, sofva), Dvalin, Dain, Lit och Regin (forn-nord.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
