Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gEograFEN FråN rAVENNA och koNG AlFreD d. stoRE. 383
gång sade om Lapparne (Högström, sid 54, not e). Han är feg, listig,
bedräglig om invandraren är tapprare; ban är stor, grof, men tölpig
och enfaldig om invandraren är af svagare fysik men högre kultur;
med litenheten följer oftast, utom de förut nämda egenskaperna, äfven
händigheten, hvilken dess utom nästan alltid frapperar en på högre
kulturgrad stående betraktare, då han först ser ett rått folk, helst om
han der jemte företrädesvis är eller för tillfället uppträder som krigare,
ty hos honom är arbetets fördelning och beroendet af andra större än
hos den råare. Vilden tycker om glitter och bjäfs och han döljer icke
detta tycke, han samlar sådant, bland annat der för att det är hans
lättast handterliga bytesmedel, hans bästa mynt. Om han står på
mycket låg kultur, bor ban i bergs- eller jord-hålor, eller bygger ban
dåliga bostäder af stenar, grenar och bark, der till mången gång tvungen
af en honom undan drifvande invandrare, som inkräktar eller förstör det
bättre. Hans främmande religion, hans egendomliga bruk, hans
kännedom om och begagnande af för eröfraren ovanliga natur-förhållanden
och erfarenhets-rön, blifva ansedda som häxeri. Med allt detta och
isynnerhet såsom "afgud a-dy rkare" blir ban föraktad af bättre lottade
l°lk, äfven då de blott äro grannar, men så mycket mer då de segrat
och kufvat honom.
Allt detta passar nu in på de i våra folk-sägner förekommande
’•r-folk, då dessa sägner verkligen omtala folk, och icke, såsom oftast
torde vara händelsen, blott skildra mythiska väsenden. Men då det
äfven passar på de flesta andra sådana ur-folk, under liknande
omständigheter, kan det icke användas lor afgörandet af stam- och
slägt-för-hållanden; det stämplar icke ur-folket till någon viss race, till Lappar,
öller andra. Jag medgifver gerna likheten mellan Lapparne och det
småväxta svenska ur-folket, äfven i andra hänseenden; men jag påstår,
att dessa och dylika likheter icke bevisa identiteten. Vi kunna af dem
’ika litet sluta att ur-folket varit Lappar, som vi af flint-redskapens
•ikhet i Skåne och på Nya Zeeland, i Danmark och på Noatka kunna
sluta till de dem fabricerande folkens identitet.
•Flera andra skäl tala mot en sådan identitet. Troll-folket var,
liksom dvärgarne, skickligt i smide. Jag har redan fästat
uppmärksamheten der på, att detta bestämdt vederlägger antagandet att de voro
lappar. En lika god vederläggning finnes vidare i hvad sägnen
förtäljer (Hylt.-Oav., II, sid. 71) om att troll-folket egt boskap, getter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
